Fortsätt till huvudinnehåll

Inga Mustanger i stallet

Mustang -67 års modell

Fotboll, fotboll och åter fotboll var det främsta diskussionsämnet bland de unga männen på Storgatan. Men det fanns förstås ett slumrande bilintresse som kulminerade när vi närmade oss körkortsåldern.

Vi fantiserade om muskelbilar men fick nöja oss med VW-bubblor, Volvo PV, Ford Zephyr eller Saab. Lite mer udda inslag fanns också som den Ford Mercury som Nisse Theander var delägare i och Göran Söderstedt ägde en underbar engelsk småbil (Hillman?) med blanka lädersäten och rattväxel. Den hade platsat i Downton Abbey.

”Görsnygg inuti men skitmotor, konstaterade Göran som var tekniskt kunnig. Han hade gett några hundralappar för den och tillbringat många timmar i verkstan.

Allas vår drömbil var en Ford Mustang för en sådan ägde en avlägsen släkting till Leif Wärn. Hade vi haft tillgång till Mustangen hade vi veckat Storgatans asfalt från Luxorrondellen till Borgmästaretorget flera gånger i veckan. Det bodde nog en Reine Wisell innanför pannbenet på var och en av oss. Luxorrakan norrut från rondellen var ett utmärkt ställe att axa.

Körkortsutbildning föregick naturligtvis bilinköpen. Det var Skjöldebrands bilskola eller Magnusons som gällde för oss. Hiskeliga historier förekom om vem som behövde använda minst lektionstimmar. Flera var bilvana och påstod att fem timmar räckte innan svänglappen var i hamn. Själv behövde jag 15 timmar. Somliga mycket motorintresserade fick vänta ett par år för de saknade lämplighetsintyg efter att ha åkt dit för trimmade mopeder.

Dagens ungdomar har nog svårt att förstå hur viktigt körkort och bilinnehav var för 60 år sedan. Den körkortslöse var hopplöst handikappad i kampen om det motsatta könets gunst. Plåtkärlek, fnös den billöse.

Min första bil var en välvårdad VW -64, blå till färgen. Jag saknade pengar men övertalade min körkortslöse far att låna mig 4 500 kr. Bilen användes främst till att åka till gymnasiet på Platenskolan men jag körde också till Vadstena och extraknäcket på Östgöta-Bladet. 

Tidningspengarna räckte till driftkostnaderna och någon avbetalning då och då. Det dröjde inte många månader förrän jag krockade i Hyddmarken och slog huvudet i backspegeln. Jag har ett ärr i pannan sedan dess. Wahlstedts Bil och Folksam i fruktsam förening fixade plåtskadorna.

Folkan funkade förträffligt men hade en märklig egenskap. Den ville inte starta när motorn var halvvarm. Bullen Odöö lärde mig hur man fick igång den. Han öppnade bakluckan och petade till någon sorts halvmånformad skiva var vars ena kant var taggad. Minns inte motordelens namn men Bullens tips fungerade.

Den blå folkan slutade sina dagar på riksettan utanför Ödeshög en lördagskväll, men då hade jag sålt den till en klasskamrat några månader innan. Det ryktades att polisen hade synpunkter på framförandet av fordonet.

Diskussionens vågor gick höga om bilar i allmänhet, olika märken och dess positiva eller negativa egenskaper. Rally var en sport som engagerade oss och Volvoföraren Tom Trana var den stora idolen.Två tongivande medlemmar i gänget grälade högljutt om Tom använde handbromsen för att göra en 180-graders vändning. Båda idiotförklarade varandra.

Meningsskiljaktigheterna tog sig handgripliga uttryck. En vinterkväll var duon ute och körde utan mål med han som gillade Tom Trana vid ratten. Då ryckte hans antagonist till i handbromsen utan förvarning och bilen snurrade runt ett par varv och landade i en snödriva, dock utan plåtskador. Det var naturligtvis ett lömskt överfall som föraren inte hade en chans att parera.

Betydligt allvarligare var det den lördagsnatt när en av ynglingarna fick för sig att kliva ut i gatan och göra stopptecken för en bil på Storgatan. Det var halt och kallt och bilen snurrade runt flera varv innan den gjorde hål i fasaden på Storgatan 17 med aktern först. Den skyldige gömde sig i en trappuppgång och förnekade all kännedom om olyckan. Tanter och farbröder i nattkläder tittade ner på scenen bestående av omtumlad tysk förare, demolerad bil och skadad husvägg.

Vän av ordning frågar sig naturligtvis vad det blev av såna lymlar. Långholmen eller Skänninge?

Lugn bara, efter en kortare sturm-und-drangperiod med besök på Neppe, Statt eller Mallorca ställde de in sig i ledet av radhusamorterare, altanbyggare och köksinredare. Det ryktades till och med om hämtning av barn på dagis … förlåt förskola heter det numera. Bilvalen är desamma som förr: Volvo, VW eller Saab. Inga Mustanger i stallet.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom