Med Jacob vid tangentbordet

Gårdagens artikel i Corren om Industrikompetens gjorde mig lite brydd. Jag vet inte vilket som var huvudbudskapet. Ett brott mot upphandlingslagen eller det moraliskt tveksamma i att låta sig bjudas på hockey i Kexburken? Sen är Monika Gideskogs reaktion intressant. Istället för att argumentera i sak blir hon harmsen över att hon får kritik för sitt sätt att sköta uppdraget som kommunstyrelsens ordförande. En annan sak. Om nu man ska utreda Service- och entreprenadkontoret är det inte bättre att låta ett neutralt företag göra jobbet och inte ett bemanningsföretag? Som att sätta bocken till trädgårdsmästare. Att det gnisslar i relationerna mellan kommunstyrelsen och service- och entreprenadstyrelsen är inget nytt i Mjölbys kommunpolitik. Så var det även på Jörgen Oskarssons tid. Ledamöterna i service- och entreprenadstyrelsen sluter - oavsett partifärg - upp bakom sin organisation och tycker att den är både effektiv och kostnadsmedveten. Varför ge sig på oss? Sådant skapar bara oro i d

Ett av mina favoritprogram heter Draknästet i TV 2. Förhoppningsfulla uppfinnare möter skarpögda investerare som inte låter lura sig av fagert tal utan kräver affärsplaner, kalkyler och andra ekonomiska hårdfakta. Gammeldraken Sven Hagströmer ser ut som en riktig kapitalist. Långt, tillbakastruket grått hår, oinfattade glasögon och en arrogant underläpp. Inga detaljer undgår örnblicken och lycksökare göre sig ej besvär. Han kan käka små uppfinnare till frukost - utan brödrost. Mats Gabrielsson, den andre oldtimern, är också brutalt rak i sina omdömen. I senaste programmet gjorde drakarna tummen ner för alla besökare utom för en glad kille från Kolmården som presenterade en smart idé med dubbelhäftande tejp som passar de flesta byggen. Då blev det fart på gubbarna som började bjuda över varandra och skryta om sina tidigare affärsframgångar. Plötsligt stod uppfinnaren där och såg ut som han drabbats av överflödets förbannelse. Sven Hagströmer vann efter att ha lierat sig med två smådraka