Med Jacob vid tangentbordet

Dags att summera min 50:e golfsäsong. Jag varnar känsliga läsare för det är ingen uppbygglig läsning. Den pös nämligen ihop som en illa lagad ostsufflé. Två rundor fick jag till och resultatet var därefter. Orsaken var diverse krämpor som har med ålder att göra. På 1970-talet var jag en ambitiös ung man som tog golfen på stort allvar och lade ner träningstimmar vid sidan av blöjbyten och arbete för brödfödan. Det var en mödosam väg till allmänhetens uppskattning och blanka pokaler. Tidningen Svensk Golf var fylld av träningstips och LIV-touren var inte påtänkt som karriärväg. Två av de mer udda inslagen var att klämma fast en handduk i höger armhåla (för högerspelare) och att slå med en järnklubba på begagnade bildäck. Det första var för at tvinga bålen att röra sig i rätt riktning och att inte låta armarna fladdra iväg. Handduken främjade en lugn, stabil men kraftfull rörelse sades det. Att slå på bildäck var totalt meningslöst. Det var meningen att slå så hårt att däcket flyttade

En av fördelarna med att bo i Mjölby är den korta vägen till skog och slätt. Det tar bara någon minut med bil så ser man gula åkrar och gröna skogar. Skänninge och Normlösa är tillgängliga inom tio minuter.. En liten ort som med åren vuxit till något av en favorit är Öjebro, en by med anor från 1200-talet, belägen sju km från Skänninge. Här kan besökaren njuta av frodig växtlighet, djupa bäckraviner och pittoreska små hus med stockrosor på gavlarna och så Svartån förstås. Anslagstavlan brukar ge en hint om en bys sociala liv. Den här anslagstavlan domineras av ett handskrivet brev där skribenten utlovar 500 kr i hittelön till den som hittar hans bilnyckel av märket SAAB. Förmodligen borttappad på en äng i närheten av kraftverket. Brevet är inte daterat och läsaren vet inte om nyckeln försvann i år eller i fjol. Undrar hur det har gått? Någon trängsel förekommer inte i Öjebro. Under vårt halvtimmeslånga besök såg vi två bilar och en man på åkgräsklippare (årets sista?). Inga parkeri