Med Jacob vid tangentbordet

Det sjuder av aktivitet i Mjölby och mest i kommunens sydvästra del – Väderstad. Inte illa marscherat av en tätort som för tio år sedan betraktades som ett gupp på E 4 på vägen mot Ödeshög och Jönköping. Den stora betongsilon som dominerat landskapsbilden i decennier fick rivningslov i oktober 2021 och ska ge plats för bostäder och en ny lokalisering av ICA-affären är det tänkt. Det verkar som om det planerade Upplevelsecentret för mat ligger närmast i pipelinen då kommunfullmäktige i förra veckan beslutade att köpa 25 hektar mark av kyrkan söder om skolområdet. De största optimisterna tror på byggstart redan 2025 fast det datumet är jag lite skeptisk till. Inget bygge av någorlunda format slipper väl överklaganden numera. Corren utropar att det finns 40 intressenter till Upplevelsecentret (kan ingen reklammakare hitta en kortare och slagkraftigare benämning?) bland annat Väderstad AB, Swedbank och kommunen, men många intressenter behöver inte alltid vara en styrka. Ni vet det där ta

Marcus Bodin Öberg bor sedan tre år på Sörby, det snabbt växande villaområdet ett par kilometer söder om stan. Han har skrivit ett Mjölbyförslag till kommunfullmäktige om att öppna upp Svartån mot villorna. Marcus har helt rätt. Han är inne på samma tankegångar som jag förde fram i bloggen 2015. Sörbyområdet utnyttjas inte till sin fulla potential. Området har vackra vita villor, välskötta trädgårdar och välväxta björkdungar. Det händer att rådjur och harar vågar sig fram under tidiga morgnar. Sörby har många fördelar. Det ligger halvvägs ut på landet men ändå nära stan. En smart placerad GCM-väg under Järnvägsgatan underlättar kommunikationen för den som inte är bilburen. Om du har hyggligt flås är du vid järnvägsstationen på drygt tio minuter. Men något saknas. Den som besöker området för första gången anar inte att Svartån flyter förbi bakom den täta ridån av lövträd och sly. Följ Sörbyleden ner mot kommunens råvattenintag och du ser möjligen ån om du anstränger dig. En varsam han

Ett långt arbetsliv i ett slitet kuvert. Och ett vigselbevis från 1928. Det var vad jag hittade när jag ägnade en måndag åt att leta efter gamla bilder. Egentligen var jag ute efter 45 år gamla bilder från en prisutdelning i Märsta där Gunnar Gren medverkade. Betygen tillhörde min pappa, Bror Jakobsson, (1898-1988) som var en av de yngsta i en syskonskara på 12. Födelseplatsen var Stugubråten i Kvarsebo, en liten gård som var i släktens ägo fram till 1972. Höflig Det äldsta handskrivna betyget är från 1917 och underskrivet av Carl Nordén. Bror kallas stalldräng och betyget berättar att han utfört sina sysslor med noggrannhet, han är nykter, skötsam och ”höflig” och kan rekommenderas till envar. Formuleringarna går igen hos flera arbetsgivare med några variationer. Noggrann, nykter och skötsam kanske låter lite töntigt i nådens år 2022 men jag tycker det är positiva egenskaper i arbetslivet som förtjänar all respekt även idag. Bror gifte sig med Frida Alice Kristina Gustafsson från g

Varför blev jag lite tjock i halsen när nyheten om Ronnie Hellströms död kom? Jag kände inte honom men han var ett år yngre än jag och lätt att identifiera sig med. Hans storhet som målvakt är det ingen som ifrågasätter. Reflexräddningarna på närskotten var oerhört svettiga och hans tio år i Kaiserslautern i Bundesliga var något alldeles extra. Flera experter håller honom och Tomas Ravelli som Sveriges främsta burväktare genom tiderna. En gång träffade jag honom nästan. Jag gjorde lumpen på KA 1 i Vaxholm och det hände att vi gjorde stan ibland. Vi hamnade på Hotell Malmens nattklubb (Götgatan) hösten 1969 och i baren satt Ronnie, prydligt klädd i clubblazer med blanka knappar och grå flanellbyxor. Mustaschen var på plats liksom de enorma polisongerna. Ordet star-struck fanns inte på den tiden men jag var nog lite drabbad. Han satt ensam och sippade på en drink medan hans flickvän/fästmö var desto flitigare på dansgolvet. Han såg faktiskt inte helt bekväm ut i nattklubbsmiljön. Han m