Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från 2019

Månglarna i vita rockar

Att julen är köpmännens helg är ingen nyhet men frågan är om inte månglarna i vita rockar tar priset. Det här reklambladet från Kronans Apotek dök upp häromdagen. Bladet gör reklam för diverse julgodis och jag roade mig med att ta fram miniräknaren och jämföra priser. Vad sägs om chokladtryffel för 345 kr/kg? Eller mandlar för 245? Julsenapen kostar 315 kr kilot och lakritschokladen 357. Nu svingar vi oss uppåt mot olympiska höjder. Kola , att förstöra dina plomber med, kostar 500 kr/kg. Ekologiskt te toppar menyn med 690 kr/kg. Man kan tro att man hamnat i samma kö som pälstanterna på Östermalmshallen. Vid en jämförelse framstår ju hummer, krabba och oxfilé som billiga varor och apotekets vinstmarginal måste vara riktigt stor. Detta, mina damer och herrar, är ju inget annat än ett geschäft iscensatt av giriga direktörer. Hoppas Kronans Apotek köpt hem för mycket och tvingas till mellandagsrea för halva priset,

Vretas ledning suckar tungt

H ar ni läst om Vreta Klosters GK problem? Klubben behöver bygga ur restaurangen för numera är klubbhuset också en hemvist för de skidentusiaster som frekventerar skidspåren. Men byggnaden är Q-märkt vilket betyder att exteriören inte får förändras. Då tänkte klubbledningen att vi bygger ett helt nytt klubbhus som svarar mot både golfares och skidåkares behov. Men ett klubbhus kostar mycket pengar och som en delfinansiering fanns idén att sälja Forexslingan – en del av banan som inte utnyttjas så ofta – till ett byggbolag. Marken anses räcka till 300 bostäder men den lösningen tycker inte kommunen är bra för ett sådant bostadsområde ligger för långt från Ljungsbro. Detta klargjorde ansvarigt kommunalråd Muharrem Demirok med all önskvärd tydlighet i dagens Corren (4 december). Jag förstår att klubbledningen (ordförande Staffan Johansson och vd Anders Svensson) suckar tungt. Nej, nej och åter nej vart man än vänder sig. När jag läser om Vretas problem kan jag inte låt

Ett överdimensionerat badkar

Eldrift, hög fart och ljudlös. X Shore lanserade Eelex 6500 på Allt för sjön våren 2018. Ett högteknologiskt kraftpaket med en toppfart på 40 knop och en marschfart på 25 knop. Det innebär att man når Hjo från Motala på 45 minuter. Laddtiden är åtta timmar och räckvidden är 100 nautiska mil (cirka 180 km) på en laddning. Båtens totalvikt är 1,8 ton. Ett inlägg på Facebook i veckan gjorde mig nyfiken och det var inte svårt att hitta fakta via Google.   Detta är den längre varianten på åtta meter. Superentreprenören Konrad Bergström på Lidingö har involverat Rolls Royce och Chalmers i Göteborg i utvecklingsarbetet. RR har jobbat med propeller och roder. Storebro i Vimmerby bygger skrovet. Båten har fått ett tyskt designpris men jag tycker att den ser ut som ett överdimensionerat badkar även om det finns tilltalande inslag i den minimalistiska inredningen. Farkosten kommer aldrig att bli något för en majoritet av den båtintresserade allmänheten. Det sätter pr

"Jag är Långedragsmördaren"

Det var en båt av märket Eurobanker som kaparen var ute efter. ”Det är jag som är Långedragsmördaren”. Jag studsade till i stolen. Sitter karln och bekänner ett mord för mig? Talar han sanning? Frågorna korsade min hjärna under några febriga sekunder. Det började som en vanlig sömnig tisdagsmorgon på redaktionen en dag på 1980-talet. Redaktionschefen skickade mig till Mjölby bibliotek för där skulle jag träffa en fånge från Skänningefängelsets förtroenderåd som ville klaga över att kommunen försämrat utlåningsservicen. Ärligt talat var jag inte trakterad av uppdraget. Gnäll från bortskämda fångar var inte min bag. Tio minuter in i samtalet kom det oväntade utspelet. Jag skruvade på mig och såg mig om efter utgången. Inte heller någon vårdare i sikte. Mannen mittemot malde på om den absurda historien. Hur han råkat ”tappa” en båtförsäljare överbord, att han var drabbad av ett justitiemord och att han hade massor av höga jurister på sin sida. Jag fick inte hop hi

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till.