Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från februari, 2011

BT och Toyota - en blandad kompott

Inget spår av den röda BT-loggan vid företagets huvudentré.
Men på skorstenen har den bitit sig fast. Hur länge?

En gultröjad 100-åring

Sedan en tid är undertecknad och Jens Bollius sysselsatta med att skriva MAI:s jubileumsbok. På min lott har fallit tio kapitel och jag har hunnit med tre. Närmast på tur står bandyns storhetstid i början av 60-talet. Det är både stimulerande och intressant att gräva på djupet i en idrottsförenings historia. Toppar och dalar, vinster och förluster. Ingen storhetstid varar för evigt, men heller några svackor.

En missräkning t är förstås att bandyn dött sotdöden knäckt av många gröna vintrar och avsaknaden av konstfrusen bana.

Jag skriver bland annat om trotjänare som Peter Carlsson, ledarprofilen Lars Bollius, bollprofilen Arne "Tjava" Davidsson, den legendariske ismakaren Arne "Luring" Karlsson som trollade fram is på Vallen när det var plusgrader samt den vackra och särpräglade läktarbyggnaden från 1928. Den mångåriga rivaliteten med Mjölby Södra på andra sidan järnvägen och Svartån behandlas också.

Jag har sysslat med det skrivna ordet under merparten av min 40 y…

Big is beautiful

Varför är det kommersiella utbudet så likartat i alla svenska städer? Hennes & Mauritz, Kapp-Ahl, Lindex, JC, Dressman, Hemtex, Clas Ohlsson, Ur & Penn, Expert, Stadium eller Intersport grupperade kring en eller två stora livsmedelshallar. Så ser det ut i Stockholms södra förorter, i Linköping och Växjö, Mjölby och Motala ned små variationer. Inget utrymme för överraskningar och därför är det inte särskilt kul att strosa runt i en stad som man besöker för första gången.

En och annan kvinna med stort klädintresse försöker bryta mönstret med en boutique. Sådana försök brukar sällan bli långlivade särskilt inte i de mindre städerna. Avvecklingen sker i regel under ordnade former för ägaren har i regel en välbeställd gubbe som pyntar för nedläggningskostnaderna. Ibland händer det att den misslyckade affärskvinnan gråter ut i lokalpressen. Hon klandrar de frånvarande kunderna som inte begripit att hennes varor minsann haft den högsta kvaliteten. Att marknadsföring och annonser mest …

Världens mest lättkränkta folk?

Programledaren Rickard Olsson avrundar Melodifestivalen med en retsam kommentar om standarden på Linköpingsfotbollen och får en radionämndsanmälan på halsen. Svenska folket är lättkränkt numera.

Avsändare är dock ingen Linköpingsbo utan Björn von Knorring (finns det sådana namn på riktigt) ordförande i Bälinge IF av alla lag. Det Rickard Olsson sysslar med är omklädningsrumsjargong - välbekant för alla som sysslar med och har sysslat med lagidrott. Små skämtsamma pikar till lagkamrater och ledare. Ganska uppiggande om det håller sig på en rimlig nivå, tycker jag. Något som en fotbollsledare bör känna igen utan att överreagera.

Min förre chefredaktör Ernst Klein var irriterad över att vi skrev om alla möjliga och omöjliga JO-anmälningar. Han kallade somliga anmälningar för okynnesanmälningar och jag är benägen att hålla med honom. von Knorrings anmälan hör till den kategorin.

Pinsamheter i Vadstena

Det är alltid spännande att hämta Corren i brevlådan varje morgon. Idag var den intressantaste läsningen Gerd Mellbergs artikel om den moderata sprickan i Vadstena kommunfullmäktige.

Det handlar om att tre män i allianspartierna, Gunnar Jivegård (KD), Anders Agnemar © och Magnus Ekholm (FP) får titeln biträdande kommunalråd och ska avlasta kommunstyrelsens ordförande Jan Sundström (M) vid behov. Förslaget fick hård kritik från Carl-Arne Larsson (M) som anlade ett genusperspektiv på frågan. Även partikamraten Lennart Andersson yrkade avslag och sa att titeln biträdande kommunalråd var en innovation och yrkade avslag.

Oavsett argumentens bärighet är detta en fråga som ska avgöras inom partigruppen innan den går fram till ett publikt beslutande forum som fullmäktige. Det är elementärt i kommunpolitiken.

Kommunalrådet Jan Sundström tyckte att detta var en pinsammaste diskussion han varit med om, men pinsamheten faller mest tillbaka på honom själv som inte lyckats förankra förslaget i den egn…

Far i huset stoppar munnen full med spik

Undertecknad har spelat golf sedan 1972 med varierande framgång och glädje. Ibland har jag undrat om jag inte kunnat använda tiden till något nyttigare. Men när gräset visar sig någon gång i april sätter suget in och fjolårets snedstudsar är glömda.

Jag har under åren introducerat 35-40 vänner och släktingar i sporten och de allra flesta har stannat kvar. De som av någon anledning har lämnat golfen har inte gjort det för att det är tråkigt utan av andra skäl.

Men på senare år har det gått trögare. Människor som jag känner väl och har alla förutsättningar att bli hyfsade spelare ställer upp alla möjliga och omöjliga skäl för ”att slippa”. Men det är ingen som numera anför ekonomiska orsaker. En årsavgift på cirka 4 000 kronor och en utrustning för lika mycket klarar de flesta med normala årsinkomster. Myten att golfen är en sysselsättning för människor med extremt höga inkomster har vi nog lyckats slå hål på efter många år.

Ämnet behandlas i en artikel på Corrensporten idag. Golfförbundet…

Dags att bilda familj?

Det mesta är väl skrivet om Foppa vid det här laget men jag kan inte avhålla mig att skriva några rader.

Foppa är Sveriges bäste genom tiderna. Meritlistan talar för sig själv: Två OS-guld, två VM-guld och två Stanley Cup-ringar. Han var som bäst 2001-2003 när han vann poängligan och dominerade slutspelet.

Men nu har 27-åringen blivit 37 och det är mycket i en sport som är så intensiv och har så många kroppskontakter som hockeyn. Även firade idrottsstjärnor har ett bäst-före-datum.

Är det synd om Foppa? Nej, naturligtvis inte. Få idrottsmän har fått ut så mycket av sin sport som han. Är han bara tiondelen så rik som kvällstidningarna påstår klarar han sig till döddagar. Och han kan slå hur många drivar som helst på golfbanan vid Veckefjärden. (Hoppas bara att den har fler grässtrån än den hade när jag gjorde ett besök sommaren 2003).

Han får gradvis vänja sig vid att ryggdunkarna försvinner och att fansen får nya stjärnor att beundra. Tidens gång. Men han blir nog aldrig en vanlig s…

Hur många hade huvudvärk om kvällarna?

En av de mest lästa böckerna i mitt barndomshem var en stor, grön lunta ”Myteriet på Bounty”, rikt illustrerad med bilder ur filmen från 1962 där Charles Laugthon (kapten Bligh) och Clark Gable (Fletcher Christian) spelade huvudrollerna. Äventyr i Söderhavet med verklighetsbakgrund och vackra, lättklädda kvinnor. Vad kunde en tonåring mer begära?

Jag blev påmind om boken när senaste numret av Världens historia dök upp i brevlådan. Tidskriften berättar om det dramatiska myteriet och dess långa efterspel över åtta sidor. En omvärdering har skett av kapten Bligh. Han var inte alls så grym som filmen velat påskina, i varje fall inte jämfört med andra befälhavare i den brittiska flottan. Han var också en mycket skicklig sjöman och navigatör.

Ett storartat bevis på Blighs sjömanskap var när han och 18 lojala besättningsmän efter fullbordat myteri sattes i en sju meter öppen båt mitt ute på Stilla havet den 29 april 1789 och han lyckades föra dem i säker hamn på Timor efter 6 700 kilometer på …

Mjölby kommun firar 40-årsjubileum

Nedanstående artikel var publicerad i Corren den 28 januari. I veckan har ksau bestämt att 40-årsjubileet ska firas med ett öppet hus i Stadshuset. Datum och program är ännu inte bestämt men jag föreslår en programpunkt med titeln:"40 år sedan kommunsammanslagningen, när är det dags för nästa?"

Min första tidningsarbetsgivare var Östgöta-Bladet i Vadstena. Tidningen hade devisen ”Lugnt framåtskridande – sunda reformer” i vinjetten. Av någon anledning tänker jag på ”Bladet” när jag summerar Mjölbys första 40 år som storkommun.
Vifolka kommun, Folkunga kommun, delar av Boberg och Skänninge stad ingick äktenskap med Mjölby stad 1971. Mycket har hänt under åren men jag flyttade hit 1982 så mitt perspektiv är begränsat.
Början av 70-talet var en händelserik period. Köpcentrum byggdes och mycket av stans kommersiella liv förflyttades västerut från Järnvägsgatan och Stora torget, samtidigt som folkvalda representanter från kommunens olika delar skulle hitta fungerande arbetsformer …

Kattdrama med lyckligt slut

Skrämda katter som springer upp i ett högt träd och blir sittande flera dygn – det är väl ändå en myt?

Faktiskt inte. Det är vad som inträffade i korsningen Skogsvägen-Fogdegatan i Mjölby på söndagseftermiddagen. Ditkallade arboristen Roger ”Putte” Hallerfeldt klättrade upp i trädet och räddade katten efter tre dygn.

Räddningsarbetet tog en dryg timme. Det såg ut att gå bra till en början men när ”Putte” närmade sig fortsatte katten sex, sju meter högre upp på den smala sidostammen. ”Putte” klättrade efter och efter 25 minuters tålmodig ”övertalning” kunde han lägga ner katten i bagen och fira ner den. Ett 20-tal åskådare tog upp en spontan applåd. Tilläggas kan att räddaren var väl förankrad med hjälp av diverse säkerhetslinor.

Ägaren berättade att katten är 1,5 år och aldrig tidigare klättrat så högt. Förmodligen skrämd av en hund i fredags. Enligt ägaren mår katten bra men var förstås hungrig och törstig.

Om ni tycker att ni känner igen räddarens namn kan det stämma. Putte Hallerfeldt …

Inne eller ute - evig fråga för vinteridrotterna

En av de intressantaste sportjournalisterna i länet är Jens Bollius på Motala Tidning. Han har förmågan att lyfta blicken över sargen och fundera över idrottens roll i samhället. Hans krönika i lördagens papperstidning är mycket läsvärd.


Jens påpekar det smått absurda i att medan bandyn kämpar för att flytta in i hallar så vill hockeyn göra tvärt om. Förutom Frölunda-Färjestad vill också Leksand-Mora spela utomhus och LHC-HV 71 funderar på samma sak. För bandyn är möjligen inomhusspel en framtida överlevnadsfråga medan motiven i hockeyklubbarnas fall är rekord, publicitet och jakten på (ännu) mer pengar. Jens funderar på om inte jakten på de perfekta förutsättningarna gör sporten tråkig och fantasilös. I vilken annan samhällssektor lever svenska medborgare under perfekta villkor?

För undertecknad, som varit med några år, är hockeyklubbarnas strävan att flytta utomhus en ödets ironi. Det har varit många års kamp för att få till det nuvarande hallbeståndet. Både Mjölby, Vadstena och Mot…

Sadomasochism i Aberdeen

Ibland undrar jag om jag inte läst för många deckare, thrillers eller andra spänningsromaner. På senare år har jag lagt undan många i ren trötthet halvvägs in i handlingen. Men nu har jag fått en ny favorit, skotten Stuart MacBride. Boken jag läser heter Den brustna huden.

Hjälten är den unge kriminalinspektören Logan McRae och miljön Aberdeen på Nordsjökusten. Egentligen en ganska deprimerande sådan. Vädret växlar mellan snöglopp eller storm, tonen är rå och sexskämten haglar särskilt när de får utreda mordfall med sadomasochistiska inslag. Alla överordnade tilltalas med sir och cheferna är nyckfulla och egoistiska. Lyckade gripanden firas alltför ofta på puben och många arbetsdagar inleds med baksmälla och depressioner. Den ständiga övertiden sliter på förhållanden därhemma. Murvlarna på tidningarna är elaka och tar alla chanser att kritisera de klantiga snutarna. Ofta möts journalister och poliser på puben för att betyga varandra sin ömsesidiga vördnad.

Men intrigen rullar på, framst…

Behövs en kremlolog här?

Media har exploderat de senaste åren. Gammelmedia har kompletterats med hemsidor, bloggar och twitter. Inte den minsta klubb, företag eller förening saknar en mer eller mindre uppdaterad hemsida. Privatpersoner som undertecknad bloggar. Men innebär detta mer, rakare och tydligare information? Svaret är nej.

Ett exempel på detta är när sportchefen Tomas Holmberg (fina titlar i idrottsföreningar numera) i Mjölby Hockey avgår mitt under säsongen. Klubben lägger på hemsidan ut en ytterst knapphändig information att Holmbergs avgång beror på omständigheter kring sonen i juniorlaget. F-n trot, sa Rellingen.

Per Bergsten gör i dagens Corren ett allvarligt försök att få svar på den självklara frågan, varför. Svaren från Holmberg själv och ordförande Sten-Åke Lövdahl är av typen god dag-yxskaft. Frågeställaren kom ingenstans. Fritt fram för spekulationer alltså.

Inte ens den vanligtvis så välinformerade bloggaren Toni Lappalainen, som vanligtvis sätter Mjölby Hockey under strålkastarljuset var…

Casanova i Mjölby

Erkänn att den här rubriken lockar lite grann. Casanova i Mjölby, vad menar karln? Sex i bloggen? Men lugn mina vänner, bara lugn. Det handlar om Jacques Werup, den skånske författaren, poeten och estradören som på sin tid var nästan lika omskriven som Björn Ranelid. Werup uppträdde bland annat på scen med Lill Lindfors på 80-talet.

Jacques Werup skrev 1979 romanen ”Casanovas senare resor” där Casanova bland annat hamnar i Mjölby. Och som vanligt när Mjölby är inblandat i litterära sammanhang figurerar en viss korvkiosk och ni vet förstås vilken. Jag citerar ett stycke ur boken (sid 282):

”Min hunger hade vid det här laget blivit kolossal. Förgäves sökte jag ett näringslokus. Gång på gång blev jag hänvisad till ett plåtskjul som påminde om allmänhetens urinoarer i Paris. Därifrån stank kokt fett och vidbränd potatis. Man upplyste mig om att den vämjeliga plåtlådan var ett s.k. gatukök vid vilket man parkerade sig och helt enkelt på stående fot glufsade i sig korvar och annat söndermal…