Med Jacob vid tangentbordet

  Smått och Gott från veckan som gått. Så har då KSO Cecilia Burenby och f d kommunchefen Dag Segrell fått dra på sig finkläderna för att välkomna ytterligare en butik i kommunägda Gallerian. Det handlar om en butik i optikerkedjan Synoptik. Det finns ytterligare tre optikerbutiker på kort avstånd från varandra varav en inom Gallerian. Butikschefen Liselott Källbom har ett förflutet i klädbranschen och det ska kanske ses som ett tidens tecken. Glasögonbågar är idag lika mycket modeaccessoarer som synhjälpmedel. Fyra optiker i Mjölby och snart finns fyra byggmaterialhandlare i stan när ByggMax färdigställt sitt varuhus på Viringe, granne med DollarStore. Jag har sagt det förr och säger det igen: Bara en skobutik. Förklara den obalansen. På tal om radarparet i invigningsbranschen, Burenby-Segrell, får de inom kort dra på sig aftonklänningen respektive smokingen, för att inviga eventbolaget i källarvåningen. Internationellt hasardspel, cocktails i baren eller bowling och mell

  T ranemo kommun (12 000 invånare) har anställt en kommunal poet till en kostnad av 900 000 kr. Poeten heter Jimmy Alm och ska förutom att producera en dikt i veckan även leda skrivarkurser. Lena Mellin på Aftonbladet skräder inte orden utan kallar projektet för småskaligt vansinne och gör jämförelser med de hovnarrar som kungarna höll sig med för 500 år sedan. En liten kommun måste ha bättre användning för 900 000 kr är hennes slutsats.  Funderar på vilken reaktion ett sådant beslut skulle mött i Mjölby där varje försök att förse nya rondeller med någon form av konstnärlig utsmyckning möts av vilda protester på Facebook. Tänker närmast på noterna i korsningen Smålandsvägen-Burensköldsvägen och den japaninspirerade varianten i Smålandsvägen- Svarvargatan. Allmänhetens syn på offentlig konst går inte alltid hand i hand med beslutsfattarnas.   Har jag varit med om något liknande under min tid som kommunalreporter? Det skulle väl i så fall vara den blå betonghäst som fanns på Boet

  I min miniserie om mätinstrument på Praktiska Realskolan har jag nu hunnit till det tredje och minsta, mikrometern eller skjutmåttet. Instrumentet är synnerligen användbart för att mäta verkligt små dimensioner ner till en tiondels millimeter. Låt mig direkt säga att skjutmåttet inte hade samma status som räknestickan. Ingen av de blivande ingenjörerna gick omkring med skjutmåttet för att imponera på tjejerna i parallellklassen. (de blivande hushållslärarinnorna). Jag minns en märklig övning där vi mätte tjockleken på varandras hårstrån. Läraren hade en teori om att mörkt hår hade grövre hårstrån medan ljusa strån var tunnare. Det stämde och jag som var en linlugg hade tunna strån men till min glädje upptäckte jag att två rödhåriga killar från Borensberg hade ännu tunnare huvudprydnader. En av killarna var håröm och klagade högljutt över den omilda behandlingen. Den som händelsevis tittade in i klassrummet måste ha tyckt det såg konstigt ut när 35 finniga tonåringar ryckte hå

  Jag har tidigare berättat om mitt ömsinta förhållande till räknestickan vars bekantskap jag gjorde på Praktiska Realskolan. Men jag har sedan tonåren en kärleksfull relation till tumstocken också. Tumstocken är ett njutningsmedel för män. Att med lugna och självklara handrörelser veckla ut en två meter lång tumstock och mäta av någonting ger lugn och stadga åt manfolk i alla åldrar. Med en tumstock i näven och en Faber Castell i bröstfickan var vägen mot en ingenjörsexamen utstakad för på min tid i realskolan skulle alla ynglingar bli ingenjörer. Därifrån var inte steget långt till en lukrativ anställning på Luxor, Electrolux eller Motala Verkstad, ett äktenskap med en blivande hushållslärarinna och en strandvilla i Varamon. Altanen med inbyggd solnedgång mot Vättern skulle jag snickra till med hjälp av tumstocken eller troligen farsan. I mitt inre såg jag framför mig hur jag bjöd ingenjörskolleger med fruar på middag och såg hur den blodröda solen sjönk i viken. Ni som inte ve