Med Jacob vid tangentbordet

  D en nuvarande parlamentariska situationen har blivit en guldgruva för statsvetare. Vilken TV-kanal du än slår på står en statsvetare där och förklarar de politiska turerna för oss i röstboskapen. En heter Madestam och är ganska snygg, en annan heter Möller och är inte fullt så snygg och så har vi Oscarsson från Göreborg. Annat var det förr. Fanns professionen på Erlanders tid när S hade egen majoritet och då och då kohandlade med Hedlund? Inte intervjuade de tre O:na (Ortmark, Orup och Olivecrona) några statsvetare utan de gick direkt på Erlander, Ohlin och Hjalmarsson med flugan. Statsvetarna är snart lika många som fotbollskommentatorerna som punktmarkerar varandra i TV-studion. En landskamp kommenteras av Granqvist, Backe, Unger, Lundh, Källström och Schelin. Tycker det är dags att även fotbollskommentatorer får akademisk status och att en bortförklaringsprofessur inrättas vid något av landets universitet. Den kan komma väl till pass om Sverige missar det fortsatta kvalet t

  H ar ni tänkt på att detta är den tid på året som hästskiten fryser, lucior ska utses och röstsedlar räknas. Nu ska jag berätta om mitt förhållande med lucia. Jag hade inte ägnat luciatraditionen så många tankar innan jag hamnade som lokalredaktör i Boxholm i början av 1980-talet. Där var det tradition att Correns representant på orten skulle ingå i luciakommittén som för övrigt bestod av medlemmar i Boxholms IF.   Det var förhållandevis stort intresse för omröstningen och moroten för flickornas del var en resa till Boxholms vänort Quickborn utanför Hamburg. Jag var väl inte så förtjust men insåg att som ny på orten var det nyttigt att knyta kontakter. Det är genom ett stort kontaktnät man får reda på nyheter.  I kommittén fanns ett talesätt: den kandidat vinner som är medlem i en frikyrkoförsamling eller har störst släkt. Det visade sig stämma. Man berättade också med stor förtjusning den gamla historien om den flicka vars fästman tog med sig ett stort antal röstsedlar ti

  V eckans mest överraskande nyhet på det lokala planet var att Familjeläkarna i Saltsjöbaden AB öppnar en vårdcentral i Gallerian nästa höst. Inte ens grannkommunen Motala har väl en privatägd vårdcentral? Familjeläkarna är en väl etablerad koncern med cirka tio vårdcentraler i Stockholmsområdet. Bolaget har bättre ekonomi än den blivande hyresvärden. Enligt senaste bokslutet var omsättningen 435 miljoner kr och resultatet efter finansiella intäkter och kostnader 28 miljoner kr. Det finns tillgångar på 165 miljoner kr. Tydligen är primärvård en lönsam bransch. Vd är Stefan Amér och vice vd Anna Amér. De båda är enda styrelseledamöter. Några närmare detaljer om den blivande etableringen stod inte att finna i Correns artikel. Kommer det att finnas ett labb eller köper man den tjänsten från regionen? I så fall kommer patienterna att få knalla upp till Smålandsvägen under alla omständigheter Vilka konsekvenser får konkurrensen för den nuvarande vårdcentralens ekonomi återstår att

  I helgen var det frivisning av flera sportkanaler på TV. Fotbolls- och hockeymatcher, tennismatcher, cykeltävlingar etc. Även den mest inbitne sportnörd måste ha varit nöjd med det utbudet. Annorlunda var det på 1960-talet. En och annan svartvit fotbollslandskamp, korta referat från allsvenskan, Vasaloppet och av någon anledning alla matcher från hockey-VM. Svartvit förresten, gråvit är en korrektare benämning. Säkra vårtecken var FA-Cupfinalen och The Boatrace en lördag i maj. Roddtävlingen på Themsen mellan Oxford och Cambridge var en tradition sedan 1829. Jag missade aldrig roddtävlingen inte minst för Themsens vackra omgivningar med ståtliga hängpilar vid strandkanten. Annars var underhållningsvärdet begränsat men på den tiden var man svältfödd på TV-sänd idrott.  Loppet går från Putney till Mortlake, en sträcka på 6779 meter. Åtta roddare i båten anförda av en styrman i aktern, förmodligen klassens minsting. Första loppet arrangerades 1829 och sedan 1856 har det hållits