Dags att summera min 50:e golfsäsong. Jag varnar känsliga läsare för det är ingen uppbygglig läsning. Den pös nämligen ihop som en illa lagad ostsufflé. Två rundor fick jag till och resultatet var därefter. Orsaken var diverse krämpor som har med ålder att göra.
På 1970-talet var jag en ambitiös ung man som tog golfen på stort allvar och lade ner träningstimmar vid sidan av blöjbyten och arbete för brödfödan. Det var en mödosam väg till allmänhetens uppskattning och blanka pokaler. Tidningen Svensk Golf var fylld av träningstips och LIV-touren var inte påtänkt som karriärväg.
Två av de mer udda inslagen var att klämma fast en handduk i höger armhåla (för högerspelare) och att slå med en järnklubba på begagnade bildäck. Det första var för at tvinga bålen att röra sig i rätt riktning och att inte låta armarna fladdra iväg. Handduken främjade en lugn, stabil men kraftfull rörelse sades det.
Att slå på bildäck var totalt meningslöst. Det var meningen att slå så hårt att däcket flyttade sig ett par centimeter men jag fick bara ont i händerna. Det fåtal spelare som slog på däcket stod i ett hörn av rangen såg ut att vilja befinna sig någon annanstans. Ännu idag är jag osäker på om vi blev utsatta för ett gigantiskt aprilskämt i den fåfänga jakten på ära och berömmelse.
Numera är ambitionerna nedskruvade. Jag spelar på banan, lyssnar på fräcka historier, försöker berätta själv i den mån jag kommer ihåg poängen och äter en körv med kaffe efter nian.
Blir det någon säsong 51 för min del? Högst osäkert, fifty-fifty läge skulle jag påstå. Men oavsett det kommer den där perioden i mars med kalla nätter och slösande vårsol. Mitt på dagen kryper temperaturen över nollan men snön ligger envist kvar. En ganska trevlig årstid kan tyckas men denna period är en golfspelares mardröm. Banan är långtifrån mogen för spel. Abstinensen slår ut i full blom och varje hacker inklusive undertecknad drabbas av huvudvärk, magkatarr, allmän stingslighet och en kort period av alkoholmissbruk. Det är inte tillräckligt med puttning på oäkta mattan för att lindra den sjukdomen. En av mina klokare vänner brukar säga att golf är ingen sport utan en farsot. Han vet inte hur rätt han har, den unge mannen.
Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag. Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd
Kommentarer
Skicka en kommentar