Fortsätt till huvudinnehåll

Kunglig back seat driving

 

 

                               Immig kunglighet.

Alla bilförare med några år på nacken har upplevt någon form av back seat driving.

En av de mer avancerade läste jag om i Stig Hadenius biografi om drottning Victoria. Texten har Motalafödde Hadenius hämtat ur Lennart Bernadottes memoarer som var drottningens barnbarn.

”Styra och dirigera ville hon till och med när hon åkte bil. Hennes specialkarosserade Mercedesar var ett under av fulhet – taket var förhöjt så att den ganska långa Victoria skulle kunna sitta bekvämt i baksätet iförd stor hatt. Hon hade låtit installera en signalanordning med knappar vid sin egen och en ljustablå vid chaufförens plats, och med hjälp av den trodde hon sig kunna utföra en förädlad form av back seat driving som naturligtvis inte fungerade alls i praktiken. Kör. Stopp. Kör om. Fortare. Långsammare. Till höger. Till vänster.

En stackars ansvarsfylld bilförare kunde omöjligt rätta sig efter dessa signaler från någon som visserligen kunde köra fyrspann men som inte hade en aning om bilkörning. Dock – till och med här skulle Hennes Majestäts Drottningens önskningar vara lag”

Så långt prinsens hågkomster från den kungliga automobilvärlden för hundra år sedan. Om den nuvarande drottningen har något liknande signalsystem till kungen i Porschen finns inga uppgifter.

Till alla i slott och koja önskar jag och min chaufför en glad, varm och trivsam midsommar med mycket sill, gravlax, brännvin och prinskorv. Mitt brännvin dricker jag ur en karaff med Gustav III:s monogram. Det är det närmaste en kunglighet vi kommer i den här HSB-längan.

Undvik bilkörning dagen efter såvida du inte har tillgång till livréklädd chaufför förstås.

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...