Med Jacob vid tangentbordet

Nu står det klart att Handslag för Mjölby leder Mjölby kommun de kommande fyra åren. Tillsammans samlar kvintetten 25 av de 45 mandaten i kommunfullmäktige. Resultatet av samtalen som avslutades på måndagskvällen var ingalunda sensationellt. Redan den 19 augusti skrev jag i bloggen att jag inte trodde på några större förändringar i fullmäktiges sammansättning och fick rätt. Handslaget (S, L, C, KD och MP) fortsätter som förstafemma. Samtliga i kvintetten har också framhållit att samarbetet flutit bra de gångna fyra åren. – Det händer mycket positivt i vår kommun! Vi är glada att vi socialdemokrater fått vara med och bidra till detta.. Nu fortsätter vi vårt samarbete med Handslag för Mjölby. Vi skapar en stabil majoritet som kan fortsätta driva igenom politiska förändringar och ta ansvar för vår kommun under de kommande fyra åren, säger Cecilia Burenby (S), som fortsätter som kommunstyrelsens ordförande. – Tillsammans har vi genomfört och påbörjat många bra saker. Det vill vi fortsätta

Jag har efter decennier åter sett en match på Norra. LSW mot grannen Zeros. Hemmalaget i blått och Zeros i grönt och vitt. Zeros har ögonen på sig men inte av sportsliga skäl. Varamonkillarna är flitigt uppvaktade av kommunledningen men hittills mycket hårdflirtade. Nåväl, domaren blåser i pipan. Vi är redo för 90 minuters underhållning precis som för 60 år sedan. Serien heter då som nu div IV Östergötland västra. Fast på den tiden hette hjältarna Håkan Wilhelmsson, Leif Kron Johansson, Krille Sjöman, bröderna Sjöholm, Nils-Inge Höna, Janne Nilsson, Kalle Keller, Korven Kolmgren och Håkan Almén. Min klasskamrat Kenke Gustavsson hade stans vassaste armbågar. Tette Sjölin och Micke Landqvist fanns med i bilden innan de gick till MAIF. Minuterna innan avspark gör jag en okulär besiktning av omgivningarna. Gratistittarna på Storgatan har försvunnit liksom Alex kiosk. Den borde stå kvar och vara kulturminnesmärkt. Hur klarar dagens åskådare kosthållningen i hela 90 minuter? Vi genomled in

Varför detta hat mot golfsporten och dess utövare? Tanken slår mig när jag läser Jens Bollius artikel i MVT om markägaren som tvingar Vadstena GK att korta hål nr 8 till en par 4. Per Persson påstår att spelarna slicar (högerskruv) från åttans utslag och att hans mark på andra sidan Väderstadsvägen träffats av åtskilliga bollar. Därför har klubbens styrelse tvingats till detta okonventionella beslut. Jag har spelat golf i 50 år och förundrats över att sporten väcker så starka känslor. Finns det en chans att klämma till en golfare ska det göras. Jag tror att Persson överdriver. Jag har genom årens lopp spelat åtskilliga gånger på den banan och aldrig sett några bollar hamna på andra sidan Väderstadsvägen. Inte ens mina egna. Jag har på nära håll följt tillkomsten av fyra golfbanor i vår länsdel och det är sällan problemfritt. Men det är i projekteringsstadiet de flesta tvisterna uppkommer. Golfklubbarnas styrelser intar en låg profil i dessa konflikter. De är medvetna om sin känsliga s

Om Gud är god och jordmånen den rätta går det att tjäna mycket pengar på att tillverka jordbruksmaskiner Fråga bara syskonen Crister, Christina, Andreas och Bo Stark, delägare i familjeföretaget Väderstad AB. De är fyra av Sveriges 542 miljardärer. Crister äger 1,7 miljarder, de övriga 1,4 miljarder kr vardera. Det är inte jag som påstår detta utan ekonomijournalisten Andreas Cervenka i boken ”Girig-Sverige”. Cervenka har varit noggrann och hämtat uppgifterna från öppna källor, främst databasen Holdings. Antalet skildringar om det snabbväxande verkstadsföretaget på slätten är många. Det började med syskonens pappa Rune Stark konstruerade en harv som vann grannböndernas gillande. Företaget utvecklades snabbt med Crister Stark som vd. Medarbetare har beskrivit honom som ett tekniskt geni. En succéstory rakt igenom. Över tusen miljoner är oerhört mycket pengar och svårt för en löntagare att relatera till. Som en jämförelse kan nämnas att Mjölby kommuns årsbudget är 2 miljarder kr. Andrea

Valrörelsen är inne i slutskedet och jag känner en viss övermättnad. Utspel på utspel om elpriser, integration och partier som tävlar om hårdare straff för kriminella. Oro för räntan och livsmedelsinflation. Comeback för kärnkraften? Allt sker i ett uppskruvat tempo och åtminstone jag har svårt att hålla reda på vem som sagt vad. Men när valdagen närmar sig och man får bänka sig framför TV:n vid åttatiden kan jag känna ett sug i magen. Inte som inför en VM- eller EM-turnering i fotboll men någonting ditåt. Kanske en långsökt parallell men så känns det när tävlingsdjävulen slagit klorna i mig. Riksdagspartiernas uppgörelse om regeringsmakten lämnar jag delvis därhän och mitt intresse riktas mot kommunerna i min närhet. Mjölby har en stabil majoritet i Handslag för Mjölby och jag tror att kvintetten sitter kvar i orubbat bo. Lördagens TV-sända debatt var en uppvisning i enighet med ett fåtal undantag. Bara oppositionsrådet Lars-Åke Pettersson(M) närde en förhoppning om maktskifte. I Lin

Är byggboomen över för denna gång? Hårt marknadsförda Vibogård i Vadstena har fått bromsolja i säljmaskineriet. Oro inför framtiden, stor osäkerhet om framtida räntor och elpriser samt materielbrist hos byggbolagen anges som orsaker till att inga kontrakt skrivs nu. Det börjar likna början av 1990-talet när hela byggmarknadens punkterades på några månader. Går in på Vibogårds hemsida som glatt utropar: Byggstart våren 2022! Hög tid för en uppdatering av hemsidan? Jag drar paralleller med lägenhetsprojekt i Hästholmens hamn där diskussioner om byggstart pågick i nästan tio år innan Peab satte definitivt stopp för projektet några dagar före jul 2018. Då var tio lägenheter sålda vilket var för lite för byggbolaget skulle ge klartecken. Spektakulära byggprojekt och små kommuner är inte alltid kompatibla. Ibland ligger ordet hybris nära till hands.