Jag har efter decennier åter sett en match på Norra. LSW mot grannen Zeros. Hemmalaget i blått och Zeros i grönt och vitt. Zeros har ögonen på sig men inte av sportsliga skäl. Varamonkillarna är flitigt uppvaktade av kommunledningen men hittills mycket hårdflirtade. Nåväl, domaren blåser i pipan. Vi är redo för 90 minuters underhållning precis som för 60 år sedan. Serien heter då som nu div IV Östergötland västra.
Fast på den tiden hette hjältarna Håkan Wilhelmsson, Leif Kron Johansson, Krille Sjöman, bröderna Sjöholm, Nils-Inge Höna, Janne Nilsson, Kalle Keller, Korven Kolmgren och Håkan Almén. Min klasskamrat Kenke Gustavsson hade stans vassaste armbågar. Tette Sjölin och Micke Landqvist fanns med i bilden innan de gick till MAIF.
Minuterna innan avspark gör jag en okulär besiktning av omgivningarna. Gratistittarna på Storgatan har försvunnit liksom Alex kiosk. Den borde stå kvar och vara kulturminnesmärkt. Hur klarar dagens åskådare kosthållningen i hela 90 minuter? Vi genomled inga fotbollsmatcher utan rejäla intag av glass, lakrits och kokosbollar. (I ärlighetens namn några lösa Boy också.) Kiosken hade egen parkeringsficka som underlättade affärerna.
Och så saknar jag de gamla farbröderna från Samuelsbergshemmet som beväpnade med keps och käpp såg matcherna från andra sidan staketet. Undrar om de gick hem på kammaren och drömde om tunnlar, skott i krysset och serieavancemang.
På 60-talet var planen hårt utnyttjad av Lemunda, Starka, Korpen och dagtid av skolorna och vaktmästare Franzén slet hårt. Planen var hård och tuvig och området framför målen var gräslösa gropar och det var glest mellan stråna i mittcirkeln. Endast på kanterna frodades gräset och Kalle Keller. Under en juniormatch mot Väderstad sparkade jag en motståndare i magen men det var naturligtvis den ojämna planens fel.
För underhållningen stod också Lemundas rundnätte kassör. I halvtidspausen tog han kassaskrinet under armen för att avkräva gratistittarna på Storgatan entrépengar. Man märkte tydligt när de senare rörde sig i riktning söderut mot skolan. Den jakten roade min mamma mer än matchen.
Starka hade en tradition som jag inte hört talas om i något annat lag. Om sista matchen på hösten var betydelselös lottades laget. Körven i mål och Wille som center. Avslutningsfesten var – livad..
Undrar om dagens spelare vet vilken traditionstyngd plan de spelar på. Jublande segrar, bittra nederlag genom åren. Vem minns inte seriefinalen mot Boren där domare Augustsson blåste mål när Inge Kula Anderssons skott gick över ribban. Domaren fick poliseskort från planen och rånmålet blev omskrivet i Expressen. Lokalderbyn mellan Lemunda och Starka Viljor. Så småningom bildade de bittra rivalerna LSW.
I pausen kastar jag en blick mot vårt gamla köksfönster i 21 A. Ett halvsekel sedan jag tog mitt pick och pack och flyttade till Vadstena. Vem bor där idag, hur ser den ut? Undrar om nuvarande ägare kollar på fotboll från köksbordet.
Bakom ratten på väg hemåt funderar jag över vart alla mina fotbollskompisar tagit vägen: Peter, Lasse, Stigge, 2 x Leffe, Sune, Bullen, Göran och Nisse. Några har gått vidare till en bättre värld, andra är spridda för vinden i vårt avlånga land. Men Nisse är kvar. Den förre mittbacken står för kontinuiteten på Norra. Då och då står han i entrén på Ulaxgatan.
Åren går men Storgatan ligger kvar och kärleken till fotbollen består.
Dagens match vann LSW med 2-0. Zeros får lämna div IV.
Kommentarer
Skicka en kommentar