Fortsätt till huvudinnehåll

Varför detta hat?

Varför detta hat mot golfsporten och dess utövare? Tanken slår mig när jag läser Jens Bollius artikel i MVT om markägaren som tvingar Vadstena GK att korta hål nr 8 till en par 4. Per Persson påstår att spelarna slicar (högerskruv) från åttans utslag och att hans mark på andra sidan Väderstadsvägen träffats av åtskilliga bollar. Därför har klubbens styrelse tvingats till detta okonventionella beslut. Jag har spelat golf i 50 år och förundrats över att sporten väcker så starka känslor. Finns det en chans att klämma till en golfare ska det göras. Jag tror att Persson överdriver. Jag har genom årens lopp spelat åtskilliga gånger på den banan och aldrig sett några bollar hamna på andra sidan Väderstadsvägen. Inte ens mina egna. Jag har på nära håll följt tillkomsten av fyra golfbanor i vår länsdel och det är sällan problemfritt. Men det är i projekteringsstadiet de flesta tvisterna uppkommer. Golfklubbarnas styrelser intar en låg profil i dessa konflikter. De är medvetna om sin känsliga sits gentemot markägarna. Ett uppsagt arrendeavtal och delar av banan riskerar att hamna under plogen. Min nuvarande golfklubb, Mjölby, fick en hyfsad start i början av 1980-talet. De möten som Stefan Svärdell och Bertil Persson höll med kommunfullmäktige förlöpte väl. Bara en centerpartist ställde kritiska frågor och som vanligt när centerpartister tar till orda var det ett egenintresse som värnades. Hennes son riskerade att bli av med några hektar arrenderad åkermark och han fick lösas ut i förtid för dyra pengar. Klubben bildades 1983 och 1986 kunde man spela de första nio hålen och sedan dess är banan en del av stans idrottsliga infrastruktur. Klubben har haft bra relationer med kommunen och har träffat förmånliga avtal. Sista nio arrenderas av kommunen. Desto tuffare hade bröderna Magnus och Fredrik Carlsson när de skulle bygga Flemmingebanan 20 år senare. Det var inte lite skit som vräktes över golfentreprenörerna från ortens skidåkare, dragkampare och orienterare vid två offentliga möten. Jag beundrade bröderna Carlsson för att de behöll lugnet och tålamodet och efter många och uppslitande diskussioner fanns en niohålsbana på plats. Men den nuvarande banan har inte mycket gemensamt med den ursprungliga skissen. Därför var det något av en revansch när Flemminge Golf AB 2012 utsågs till årets företag i Boxholm. Det året hade golfklubben 2 500 medlemmar. Om vi återvänder till Vadstena Golfklubb har den funnits i Hagalund sedan 1957. När jag blev medlem 1972 var det en primitiv bana med sex greener och varierande utslag (SSS 66) som steg för steg med små resurser har byggts ut till en modern bana med stora, snabba greener. Gästande spelare är förtjusta i banan och framförallt den familjära stämningen. En turistanläggning väl i klass med slottet, Rådhustorget och Klosterkyrkan anser jag men jag är förstås part i målet. Om två år ska arrendeavtalet med Per Persson omförhandlas. Som golfvän tycker jag det låter olycksbådande. Vilka nya krav kommer han att ställa då? Varför en oskyldig bollsport kan väcka sådana heta känslor förstår jag inte. Har du, kära läsare, en förklaring? Anders Jacobsson

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...