I kommenterarna till fotbolls-VM fick jag lära mig ett nytt ord, ”adrenalinjunkie”. Det var en psykolog som nämnde ordet i en tidningsartikel om tränare, ni vet de där kostymklädda herrarna som far runt som tättingar i tekniska området och skäller på fjärdedomaren. Om Chris Härenstam kompletterar med nördiga upplysningar om skonummer, kragnummer, uppväxtort och moderns förnamn så vet du att det handlar om ett av branschens högdjur. En adrenalinjunkie är en person som alltid ska stå i centrum, söker oavbrutet adrenalinkickar och har ett enormt kontrollbehov, förklarade hjärnskrynklaren. Låter inte som någon sympatisk person. Under min tid som försäljare på ett elektronikföretag på 70-talet hade jag en adrenalinjunkie som chef fast ordet var inte uppfunnet då. Han rusade upp kl 5, drack ett glas ljummet vatten för att få igång kroppen, satt bakom skrivbordet vid 7, smällde i dörrar, skällde ut medarbetare, avverkade massor av telefonsamtal och rusade ut en sväng på fabriken. Först e