Med Jacob vid tangentbordet

I dag får ni ursäkta att jag skryter lite. Den 18 mars i fjol tippade jag utgången av fjolårets allsvenska i bloggen. Jag påstod att någon ur kvartetten Malmö FF, AIK, IFK Göteborg eller Helsingborg skulle vinna. Om ni minns slutresultatet vann MFF, AIK på andra, IFK på tredje och Kalmar FF på fjärde plats. Det var ganska nära att mitt tips gick in till hundra procent för när åtta omgångar återstod låg Helsingborg på andra plats för att sedan dala i tabellen under sista månaden. Och jag gjorde det inte med utgångspunkt från spännande nyförvärv, duktig tränare eller epokgörande taktiska nyheter utan baserade mitt tips på ekonomin. MFF; AIK och IFK är de klubbar som har största intäkterna (omsättningen) med svenska mästarna i topp med cirka 150 miljoner kronor. Därför är jag tråkig nog att upprepa mitt tips och hävdar att Malmö, AIK eller Göteborg vinner i år också. Det är naturligtvis ingen tillfällighet att trion är storstadslag. Störst plånbok vinner. Om jag får k

Fastighetsverket vill ha fler besökare till slottet. Foto. JARL ASKLUND U nder min Vadstenatid på 70-talet var hamnschweizeriet en populär mötesplats. Att sitta hos Göta och Åke med en kopp kaffe och en mazarin och titta på båtar och förbipasserande var ett billigt och uppskattat nöje. Jag tror att fler än jag saknat serveringen på senare år. Nu skriver MVT att Statens Fastighetsverk och kommunen har planer på att bygga ett nytt hamnkontor i en byggnad som också ska innehålla en restaurang eller en servering. Så långt allt väl och en åtgärd som nog uppskattas av en majoritet av Vadstenaborna och ortens många turister. Men inte alla invånare. Några av stans restaurangägare, dock inte alla, har skrivit till kommunen och beklagat sig över ökad konkurrens och sådant ska inte en kommun syssla med. Men kommunens ledning verkar vara besluten att genomföra byggplanerna med hänvisning till turismen. Om allt går enligt planerna är byggnaden klar till sommaren 2015. Heja Vad

Bättre en Ullaredsmiljon i handen än tolv biståndsmiljoner i Afrika. J ag har ett par gånger - halvt på skämt, halvt på allvar – hävdat att tidningarnas ekonomi- och sportsidor ska slås ihop. Sportjournalisterna skriver mer om investeringar, aktieemissioner och bokslut än skott, tunnlar och dräpande slagskott från blå linjen även om man inte alltid får debet och kredit på rätt plats. Östergötlands tidningsläsare är bättre informerade om IFK Norrköpings och LHC:s ekonomi än om Saabs och Holmens. Ett bevis för min tes är måndagens Corren där NT:s sportchef Mats Willner har åkt till västkusten för att skriva om nykomlingen Falkenbergs FF. Trodde jag. Nej, det var inget traditionellt upptaktsreportage med tränaren eller skyttekungen utan Willner söker upp en viss Boris Lennerhov på Gekås som skrivit ett sponsoravtal med FFF. Boris har brutit emot principen att lägga ut sponsorpengar på elitidrott men gör ett undantag för det lokala storlaget. Annars handlar den långa t

Råssnäs.  Är lokalpatriotism en tillgång eller bara tröttande tjafs om den egna ortens förträfflighet och grannortens negativa inslag? Har funderat lite med utgångspunkt i mina 65 år som Motala-,Vadstena-, Boxholms- eller Mjölbybo. Oftast tar sig lokalpatriotismen ganska oskyldiga uttryck. Man hejar på ortens fotbollslag eller hockeylag eller gnabbas på Facebook. De största lokalpatrioterna är oftast uppvuxna på orten och har aldrig varit bosatta någon annanstans och saknar jämförelseobjekt. De är trygga med gemensamma minnen från skoltiden, idrottslivet, scouterna eller ungdomsmusikkåren. Ofta är lokalpatrioterna på de olika orterna bara sams när de får tillfälle att hacka på Linköping/Linkeboda/Kråkvinkel i allmänhet och LHC i synnerhet. Min nuvarande bostadsort Mjölby befinner sig i någon sorts ingemansland på skrytskalan. Inget Göta kanal, Vättern, Sommen, inget motormuseum, inget slott, inget medeltida rådhus, inget överdimensionerat Stadshotell, ingen katedral

S känninge Stadshotel l dominerar stadsbilden fullständigt. Nu är det rubrikstoff igen. Christina Landoff tar ny sats med hotellet efter att ha lämnat vd-skapet för Motala Convention Centre. Hon har planer för framtiden: fler rum, konferensmöjligheter, utflyktspaket, pub och spa. Skänninge är en turistmagnet vars potential inte utnyttjas till fullo. Har för mig att nuvarande krögaren, Sam Degerfeldt, uttryckte sig på liknande sätt när han tog över 2004. Övertagandet har skett med kommunens goda minne får läsaren veta. Tror jag det, det kostar ingenting med en uppmuntrande attityd. Stadshotellets historia de senaste 30 åren har varit turbulent. Kommunen har varit ägare genom dotterbolaget Fastighets AB Gillestugan men fastigheten byttes bort i en bytesaffär med Eriksson o Malmnäs AB som i utbyte fick bygga Bjälbotullskolan. I slutet av 1990-talet var hotellets framtid osäker och jag minns ett välbesökt möte i den pampiga oscarianska matsalen. Den ene talaren efte