Stålkvinnan träder in på scenen

Ytterligare ett industriföretag lämnar Motala. Autoliv med rötterna i gamla Luxor Electronics flyttar till den betydligt större enheten i Vårgårda. Det är sorgligt, det är beklagligt och jag känner djupt för de människor som tvingas lämna sin arbetsplats. Det blir ingen rolig sommar för drygt 200 människor och deras familjer i Motala.

Jag vet inte hur många företagsnedläggningar och personalminskningar jag skrivit om som nyhetsjournalist. Arbetet följer en viss mall: först kommentarer från företagsledning, fack och anställda. När det är gjort hör det till att man ska ringa kommunens högsta politiker, oftast kallad kommunalråd. Hon/han svarar inte överraskande att man beklagar dem som drabbas och försäkrar att allt ska göras för att minska skadeverkningar och antalet friställda. Kommunen sätter till en arbetsgrupp tillsammans med arbetsförmedlingen etc. I bästa fall är kommunalrådet någorlunda informerad, i andra fall är reporterns telefonsamtal en chock.

Men i dagens tidningar går kommunalrådet Camilla Egberth (S) ett steg längre. Hon ska träffa Autolivs platschef Bo Wass och tänker argumentera för att Autoliv ska ändra sitt beslut.

”Jag vill till exempel veta hur man resonerat hur man fattade beslutet, hur man tänkt lösa personalfrågan och vilka vinster man tror sig göra när man flyttar en enhet som visar upp en bra ekonomi”, sa hon till Corren i onsdagsnumret.

Jag vet inte om Camilla Egberth är naiv eller försöker lägga ut dimridåer. Vilka kunskaper om stora företags beslutsfattande sitter hon inne med som andra saknar? Är Bo Wass överhuvudtaget den rätta personen att diskutera med? Är inte han en tjänsteman som bara har att verkställa beslut som är fattade i boaserade styrelserum betydligt högre upp i hierarkin? Eller är det bara ett sätt att hantera de stora förväntningar som finns på en ledande kommunalpolitikers axlar. Vi har ju sedan barnsben blivit itutade att politikerna är de som fixar och ställer allt tillrätta.

Ingen vuxen människa tror att kommunalrådets argument övertygar Autolivs ledning att dra tillbaka sitt beslut. Det vore i så fall första gången det händer i Motala eller någon annanstans. En sån stålkvinna borde belönas med minst 60 procent i höstens val.

Det låter kanske cyniskt men hellre en gnutta realism än käck, verklighetsfrämmande optimism.

Enligt Soliditet omsatte Autoliv Holding AB 28 miljarder kr 2012 med en vinst på två miljarder kr. Högsta koncernledningen finns i USA.