Skänninge Stadshotell dominerar
stadsbilden fullständigt. Nu är det rubrikstoff igen. Christina Landoff tar ny
sats med hotellet efter att ha lämnat vd-skapet för Motala Convention Centre. Hon
har planer för framtiden: fler rum, konferensmöjligheter, utflyktspaket, pub
och spa. Skänninge är en turistmagnet vars potential inte utnyttjas till fullo.
Har för mig att nuvarande krögaren, Sam Degerfeldt, uttryckte sig på liknande
sätt när han tog över 2004.
Övertagandet har skett med kommunens goda minne
får läsaren veta. Tror jag det, det kostar ingenting med en uppmuntrande
attityd.
Stadshotellets
historia de senaste 30 åren har varit turbulent. Kommunen
har varit ägare genom dotterbolaget Fastighets AB Gillestugan men fastigheten
byttes bort i en bytesaffär med Eriksson o Malmnäs AB som i utbyte fick bygga
Bjälbotullskolan.
I slutet av 1990-talet var hotellets framtid
osäker och jag minns ett välbesökt möte i den pampiga oscarianska matsalen. Den
ene talaren efter den andre reste sig upp och höll känslomässiga anföranden om
vikten av att hålla en så fantastisk kulturbyggnad i gott skick. Jag såg mig om
i lokalen men hittade ingen under 60 år. Det var alltså inte den kategori som hänger
på krogen varje fredags- och lördagskväll och bränner lönen på öl och grogg.
Ingenting
hände förrän i början av 2000-talet när den
handlingskraftiga lokalpolitikern Marianne Karlsson övertalade Linköpingsbyggmästaren
Gunnar Sundbaum till ett köp. Sundbaum genomförde en kostsam renovering som
fick mycket beröm. Några år senare tilldelades han ett pris av Rotary, eller om
det var Lions, för sin insats. Jag gjorde en kort intervju med honom men han
var föga entusiastisk. Han antydde att renoveringen kostat mer än den smakade.
I samma veva trädde Degerfeldt till som krögare och så har det rullat på i
ytterligare tio år och enligt Corren har Sundbaum sökt en köpare under många
år.
Vid varje ägarförändring har lokalpressen kommit
med en uppmuntrande klapp på axeln, det hör liksom till vid sådana här
tillfällen. Hoppas att tillträdande ägaren har ekonomiska förutsättningar att
genomföra sina idéer. Jag önskar henne lycka till men jag är inte övertygad om
en happy end. Jag tror att tiden sprungit ifrån stora etablissemang i små städer.
Se utvecklingen i Motala.
Är
jag
en pessimist? Nja, snarare en realist.
En runda i baren med Ture Lång? |
Kommentarer
Skicka en kommentar