Med Jacob vid tangentbordet

Dykning pågår, Men hur länge?   Hästholmens vanligtvis så idylliska hamn kokade av högt uppskruvade förväntningar torsdag förmiddag. Flera medier på plats, båtägare, marinarkeologer och sjöpoliser vars uppgift var att hämta upp de av arkeologerna utpekade skelettdelarna i viken. Aktörerna gav förhandsintervjuer inför utflykten på sjön. Men förväntningarna sjönk ihop som en illa lagad sufflé. Benresterna var en bit vajer täckt av bottenslam. Sjöpolisen packade snabbt ihop sina grejer och försvann norrut. Journalisterna försvann också fast de tog landvägen. Förmodligen för att smälta besvikelsen över vajerfisket över en kopp kaffe på förträffliga Konditori Lysing i Ödeshög. Ni som läste min blogg tidigare i veckan märkte min skepsis. Varför en undersökning just nu, 97 år efter Per Brahes   förlisning?   Hur sannolikt är det att finna resterna av sex kroppar efter ett sekel i landets näst största sjö? Lika stor chans som att vinna tio miljoner kr på tips eller trav.

Vad finns under ytan? Vilka hemligheter döljs i Vätterns mörka vatten utanför Hästholmen? Sjöpolisen är på väg att bärga kvarlevorna efter en av de 24 ombordvarande som följde med ångaren Per Brahe i djupet den 19 november 1918. Kan det vara lämningarna efter den olycklige befälhavaren Boija som av samtiden ansågs som skyldig till haveriet? Bland de omkomna fanns tecknaren John Bauer och hans familj. De här uppgifterna kan läsarna av Östgöta Correspondenten ta del av i dagarna. I spåren av svåra olyckor följer alltid spekulationer eller skrönor. En sådan är att kapten Boija skulle överlevt och tagit med sig skeppskassan iland för att sedan emigrera till USA. Den historien har noll procents sannolikhet. Att en medelålders man tar kassaskrinet i munnen för att simma i land under en av årtiondets svåraste stormar är helt enkelt inte trovärdigt. Han följde med sitt fartyg i djupet precis som övriga ombordvarande. Fakta om olyckan är att samtliga kroppar utom sex återf

Den som en gång bott i Vadstena släpper aldrig stan. Under 19 7 0-talet var det vår hemstad och vår dotter är född här. Det är skälet till att jag ägnar dessa rader åt Vadstena och framförallt dess nya handlingskraftiga ledning bestående av Konsensus och Socialdemokraterna. Vadstena är unikt i mer än ett avseende och ingen som bott där lämnar orten helt och hållet. Det var nog en och annan Vadstenabo som drog efter andan när majoriteten presenterade en skattehöjning på kr 1:25. Så höga skattehöjningar på ett bräde är ovanligt i vårt län. Nödvändigt förklarar kommunstyrelsens ordförande Mats Wahrén för att höja standarden i skolan, barn- och äldreomsorgen och framförallt för att få fart på bostadsbyggandet om befolkningsmålet på 10 000 invånare ska bli verklighet. Om man läser dagens debattartikel i Corren är det uppenbart att Wahrén ser skattehöjningen som en framtidsinvestering. Fler invånare är nödvändigt för att inte bli uppslukade av den glupska grannen i norr (jämför

  Stilla flyter ån. Nånstans där bakom lövverket. Sörby är Mjölbys snabbaste växande villaområde. Nyligen har kommunen beslutat att öppna ytterligare 30 villatomter i området som vetter mot Smålandsvägen. Schaktningsarbeten och vägbyggen har precis startat. Området har vackra villor, välskötta trädgårdar och välväxta björkdungar. Det händer att rådjur och harar vågar sig fram under tidiga morgnar. Sörby har många fördelar. Det ligger halvvägs ut på landet men ändå nära stan. En smart placerad GCM-väg under Järnvägsgatan underlättar kommunikationen för den som inte är bilburen. Men något saknas. Den som besöker området för första gången anar inte att Svartån flyter förbi bakom den täta ridån av lövträd. Följ Sörbyleden ner mot kommunens råvattenintag och du ser möjligen ån om du anstränger dig. En varsam hantering av motorsågen öppnar vattenvyerna för boende och besökare. Att kommunen i sin exploatering av området inte velat lyfta fram vattendraget förvånar mi

Min f d kollega på Corren, Åke Alvin, provar öl i spalterna och brygger eget öl i källaren. Inget annat han skrivit har givit upphov till så många glada kommentarer påstår han. Tråkigt att behöva påpeka det men sådana källarövningar är inget nytt under solen. Redan i mitten av 1960-talet sysslade vi med slika ting i Motala. Stans norra delar; Praktiska Realskolan, Storgatan och Herrgårdsgatan var miljön för detta drama. Undertecknad, Skepparn Skeppstedt och Roger Stark hette den edsvurna trion som gick till verket för att höja underhållningspocenten i denna sömniga del av stan. Roger hittade en annons om ölbryggning från ett postorderföretag. Tillsätt bara vatten och låt bryggningen sköta sig själv X antal dagar läste vi. Men var? Det löste sig också. Roger, som redan på den tiden var en avancerad fotograf, hade eget mörkrum hemma på Herrgårdsgatan och där placerades dunken. Hans mamma, Irene, undrade förstås varför det stod en extradunk i utrymmet. ”Lugn morsan, j