Fortsätt till huvudinnehåll

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby


Vad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.
 
20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya.
Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till.

Byggnadsnämnden i grannkommunen Mjölby tycks ha en annan inställning till servering i gamla stationshus. I Sya stationshus finns sedan något år The New Open Doors Bahnhof (inte dåligt att knö in två världsspråk i ett företagsnamn). Här ligger stationshuset cirka 20 meter från södra stambanan som naturligtvis är mer frekventerad än tarmen Mjölby-Hallsberg.

Det går alltså bra att lassa in vetegroddar och sallad i Sya men inte att äta en Calzone i Motala Verkstad. Det som är sanning i Motala är bara ett dåligt skämt i Mjölby eller finns andra förklaringar? Detta resonemang förutsätter att Syarestaurangen har alla nödvändiga tillstånd men jag har inte skäl att tro något annat.

Hur har man gått tillväga på andra håll? Kommer ni ihåg turerna kring stationshuset i Skänninge för cirka tio år sedan när stationen åter öppnades för persontrafik efter drygt 50 år? Historiken är värd att rekapitulera. Förfallet var långt gånget efter så många år och tjänstemannaförslaget var att riva det. Det var ett förslag som fick flera Skänningebor att reagera skarpt, bland annat centerpolitikern Sten-Åke Andersson, som förklarade att ett rivningsbeslut skulle överklagas till Länsstyrelsen. De äldre Skänningeborna är rädda om sina nationalklenoder.

Räddningen kom från oväntat håll. Skänningekulturen AB, ett dotterbolag till Anne-Marie Svensson Förvaltning AB, övertog ägarskapet av sentimentala skäl. För säkerhets skull skickade kommunen med ett par miljoner kr till upprustningen. Men tro inte att resenärerna får möjlighet att värma sig när slättens vindar viner. Några pengar till öppethållande finns inte.

En märklig lösning. Det är som att baka en välsmakande tårta till examensfesten men förbjuda gästerna att ta för sig av bakverket.

Se men inte röra.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...