Sol, blå himmel och sopfack för alla. Vad kan mer begära? V ar finns samlingsplatsen för spontana möten med bekanta man inte träffat på ett tag? Behovet gör sig påmint när vårsolen tittar fram efter en lång och mörk vinter. Nu ska jag inventera de fyra östgötska orter som haft förmånen att se mig som medborgare. I Motala (1948-70) var Varamon och golfbanorna Lindgården och Bergs de självklara träffpunkterna. Minigolf, jukeboxdiggande, korvätning och pingis stod på repertoaren förutom den obligatoriska tjejspaningen förstås. Lindgården var en samlingsplats för både ungdomar och vuxna. Korpen ordnade till och med seriespel i minigolfen. Kvällstid flyttade vi till stranden för mer avancerade övningar. Nog om detta. Under min Vadstenatid (1970-80 ) var hamnschweizeriet (lika svårstavat varje gång) en medelpunkt sommartid. En enkel fika med wienerbröd, god utsikt över hamnparkeringen och kontroll av de blåhåriga passagerarna på kanalbåtarna Wilhelm Tham, Diana och Juno. Samt