Fortsätt till huvudinnehåll

Hulje - mötesplatsen för gammal och ung


Sol, blå himmel och sopfack för alla. Vad kan mer begära?

Var finns samlingsplatsen för spontana möten med bekanta man inte träffat på ett tag? Behovet gör sig påmint när vårsolen tittar fram efter en lång och mörk vinter. Nu ska jag inventera de fyra östgötska orter som haft förmånen att se mig som medborgare.

I Motala (1948-70) var Varamon och golfbanorna Lindgården och Bergs de självklara träffpunkterna. Minigolf, jukeboxdiggande, korvätning och pingis stod på repertoaren förutom den obligatoriska tjejspaningen förstås. Lindgården var en samlingsplats för både ungdomar och vuxna. Korpen ordnade till och med seriespel i minigolfen. Kvällstid flyttade vi till stranden för mer avancerade övningar. Nog om detta.

Under min Vadstenatid (1970-80) var hamnschweizeriet (lika svårstavat varje gång) en medelpunkt sommartid. En enkel fika med wienerbröd, god utsikt över hamnparkeringen och kontroll av de blåhåriga passagerarna på kanalbåtarna Wilhelm Tham, Diana och Juno. Samt tjejspaning (igen) i timmar. Serveringen finns inte längre men varje gång jag öppnar MVT hoppas jag få läsa nyheten om att Statens Fastighetsverk tar sitt förnuft till fånga och bygger en enklare servering på samma plats. Sol och friska Vättervindar är gratis. Schweizeriet var ett toppenställe och saknad av såväl ortsbor som turister.

Det var betydligt svårare hitta någon liknande i Boxholm (1980-82). Faktum är att jag inte kan minnas någon spontan mötesplats för Boxholmarna. Ostbutiken kanske?

”Sol och friska
Vättervindar
är gratis”

Nästan lika svårt blir det när jag rannsakar min nuvarande bostadsort Mjölby. Torget försvann som mötesplats på 1970-talet. Gallerian är ett deprimerande ställe i sin nuvarande utformning även om det finns två serveringar. Nej, min röst faller på soptippen (återvinningscentralen) i Hulje där man träffar bekanta, arbetskamrater och gamla golfpolare särskilt i dessa tider av trädgårdsröj och köksrenovering. Jag blir lika förvånad varje gång över den långa raden av välfyllda bilar och dess glada förare.

Hulje är en förträfflig anläggning med väl tilltagna fack där du kan placera dina sopor utan större grubblerier. Här är så väl ordnat att den lockar till sig besökare från mindre bemedlade grannkommuner också.

Här är min rankinglista.
1)   Varamon.
2)   Schweizeriet och hamnparken i Vadstena.
3)   Hulje ÅVC i Mjölby.
4)   Ostbutiken i Boxholm?
Synpunkter?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.