Fortsätt till huvudinnehåll

När faller bilan nästa gång?



LHC är i kris. Det har väl knappast undgått någon läskunnig att general managern (tjusig titel) Fredrik Emvall fått silkessnöret. Slutspelschansen är minimal och bilan lär också falla över flera ledare och tränare. Nya ordföranden Roger Ekström kommer från näringslivet och är van vid hårda nypor. Den som inte håller måttet får gå utom bankdirektörer som tvättar pengar i stor skala.

Alla idrottsintresserade östgötar är inte ledsna. Antalet skadeglada växer i samma takt som antalet förluster. På andra sidan Norsholm är det klackarna i taket även om hästfolket har stora egna bekymmer.

Hockeyn engagerar. Diskussionens vågar går höga på Facebook och var och en har sina egna favoritlag. Kreativiteten är stor särskilt när det gäller att bortförklara nederlagen. I min bekantskapskrets finns det många anhängare av Frölunda, HV 71, Luleå, Leksand och Brynäs, till och med någon förvirrad släkting på östra kanten av länet som håller på Vita Hästen. Som LHC-anhängare är jag något handikappad när jag diskuterar med de fyra första. En gång blev jag pikad för att jag bar en blå halsduk när jag intet ont anande gick Kungsvägen fram. (Ni vet hur snålt det kan blåsa där). Invektiven viner genom cyberspace och särskilt engagerad är diskussionen på lördagskvällar av någon anledning. Bara svärsonen och barnbarnet är på min sida.

Läser Correns avskedsintervju med Fredrik Emvall som erkänner att han inte mått bra. All vaken tid går åt för att grubbla på hockeyn. Jag håller med honom att den klubb som har djupaste kassakistan också köper ihop det bästa laget. Det är så professionell idrott fungerar. Dags att ge ekonomichef och revisorn varsin plats på det officiella lagfotot.

Men varför gräva ner sig i den bördiga Östgötamyllan? I september står en ny säsong för dörren och tidningarna fylls av förhoppningsfulla reportage med transatlantiska ”stjärnor” i huvudrollerna. Minnet är bra men kort.

I idrotten kommer chansen till revansch varje år till skillnad från politiken där det dröjer fyra år. Och jag hoppas på en bra start för IFK Norrköping när allsvenskan drar igång om någon månad.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.