Med Jacob vid tangentbordet

K ommunala protokoll är sällan någon kul läsning men det finns undantag. Miljönämndens sammanträde 26 mars berättar hur Boxholms kommun sköt   sig i foten. Inte en gång utan två. Lagen säger att den som startar eller köper en livsmedelsanläggning (butik eller matservering) ska anmäla detta till Miljönämnden. Annars utgår en sanktionsavgift som baseras på föregående års omsättning. Avgiften tillfaller staten (Kommerskollegium.) Boxholms kommun står inför skranket efter att arbetsmarknadsenheten Komhall på Timmerö startat vid årsskiftet utan att göra anmälan och döms att betala sanktionsavgift. Samma gäller för garantiförskolan Vitsippan på Parken 1. I det senare fallet kom anmälan två dagar försent. Miljönämnden är gemensam för Mjölby och Boxholms kommuner och ledamöterna från Boxholm har alltså varit med och bötfällt den egna kommunstyrelsen. Men Boxholms kommunstyrelse räddas av gong-gongen. Miljönämnden skriver också så här i beslutet: ”Mjölby kommun har, med an

Mustang -67 års modell F otboll, fotboll och åter fotboll var det främsta diskussionsämnet bland de unga männen på Storgatan. Men det fanns förstås ett slumrande bilintresse som kulminerade när vi närmade oss körkortsåldern. Vi fantiserade om muskelbilar men fick nöja oss med VW-bubblor, Volvo PV, Ford Zephyr eller Saab. Lite mer udda inslag fanns också som den Ford Mercury som Nisse Theander var delägare i och Göran Söderstedt ägde en underbar engelsk småbil (Hillman?) med blanka lädersäten och rattväxel. Den hade platsat i Downton Abbey. ”Görsnygg inuti men skitmotor, konstaterade Göran som var tekniskt kunnig. Han hade gett några hundralappar för den och tillbringat många timmar i verkstan. Allas vår drömbil var en Ford Mustang för en sådan ägde en avlägsen släkting till Leif Wärn. Hade vi haft tillgång till Mustangen hade vi veckat Storgatans asfalt från Luxorrondellen till Borgmästaretorget flera gånger i veckan. Det bodde nog en Reine Wisell innanför pannbene

T re män dominerar den svenska massmediala scenen, Leif GW Persson, den bufflige kocken Leif Mannerström och fotbollens förbundskapten Janne Andersson. Den förstnämnde är TV 4:s trumfkort och leder program som även handlar om annat än hans specialämne. Blattarna som byggde Sverige är ett exempel. Hans släpiga röst är en kvalitetsstämpel i allt vad han företar sig. Synd bara att fyran måste hacka sönder alla program med reklaminslag var femte minut. Janne Andersson blir mer och mer bekväm i TV-sofforna och uttalar sig om mycket som inte har med fotboll att göra. Till framtoningen mycket lik Georg Åby Ericson från Norrköping. En konservativ, entusiastisk och lite kärv man. Spelarna ska sjunga nationalsången. Punkt slut. Intervjuarna i dessa program tittar nog inte så ofta på fotboll för annars skulle Janne få fler frågor om varför han får tokspelet på domarna så ofta. Hur länge får hallänningen glädja sig åt sin upphöjda position? Så länge landslaget levererar godtagbara

N yheten om den stackars farfadern som fick med sig fel barn från förskolan har fått stor spridning. Först när han kom hem med barnet upptäckte farmor misstaget. En liknande händelse inträffade på Bilprovningen i Mjölby för elva år sedan. En ung mamma glömde sin bebis efter en besiktning. En anställd berättade att kvinnan körde in och lyfte ut bilbarnstolen på golvet. Det rörde sig om en efterkontroll som var snabbt avklarad. Hon backade ur och när hon var ute på Linköpingsvägen upptäckte vi att bebisen var kvar i ett hörn. Först efter någon timme återvände modern till bilprovningen. Hon var självfallet uppriven, orolig och nervös men insåg snart att barnet var i trygga händer. Barnet for inte illa på något sätt. Personalen tyckte det var lite roligt att gulla med en liten bebis och även kunder engagerade sig. Det fanns kunder som återkom dagen efter för att kolla hur det hade gått. Min sagesman hade många år som anställd på bilprovningen men  aldrig vari