Fortsätt till huvudinnehåll

Tranås-Posten - en vinstmaskin


Jag har en egendomlig vana. Jag läser bokslut. Särskilt intresserar jag mig för den bransch som jag arbetat i under merparten av mitt yrkesliv nämligen dagstidningar.

Corren och NT ingår i en koncern som heter Öst Media tillsammans med ett antal mindre dagstidningar. Öst Media sålde annonser och prenumerationer för 561 miljoner under 2018 och förlusten efter finansnetto är 57,3 miljoner. Och så har det sett ut i boksluten för de senaste fem åren. Soliditeten sjunker med ett par procent per år.

Öst Media ägs av NTM-koncernen i Norrköping. Det var den koncern som köpte Corren för drygt tio år sedan för 800 miljoner kr. Motsvarande siffror för NTM är 1,7 miljarder i omsättning och 76,2 miljoner kr i förlust. Alla dessa siffror har jag hämtat från Allabolag.se.

Det ser alltså inte så bra ut för branschen. Men det finns undantag och vi finner ett på nära håll söder om Smålandsgränsen.
Tranås-Posten med utgivning en dag i veckan har lysande siffror. 2018 års bokslut visar på en omsättning på 7,8 miljoner kr och en vinst efter finansnetto på 1,6 miljoner kr.  Var femte krona är en ren vinst! Kassalikviditeten är 488 procent och soliditeten 74 procent. Det är siffror som ekonomidirektörerna på de stora drakarna skulle drömma om.

Vad är hemligheten? Vad gör chefredaktören Jan Justegård rätt? Vad har TP som dagstidningarna i Östergötland saknar?

-Vi lyssnar på läsarna, redaktionen ska vara ortsbornas vardagsrum. Och så har jag min kompanjon som vet hur man ska handskas med pengar, säger Jan Justegård.

En mycket lokal tidning och en allmän försiktighet med pengar är alltså TP:s recept. Om framgångsreceptet går att kopiera på andra håll är jag inte mannen att avgöra.

Dagstidningarna är underliga. Övriga företag synas med lupp och ett östgötskt företag eller kommun med en halv miljard i omsättning och 57 miljoner kr i förlust skulle naturligtvis vara vänsterkryss fem dagar i veckan. Men detta får du inte läsa i Corren eller NT. Å andra sidan: TP skriver inte heller om sina ekonomiska framgångar.

Hur utvecklingen sett ut första halvåret 2020 vet jag inte men troligen har omsättningen minskat när företagen inte haft råd att annonsera i normal utsträckning. Väntar med spänning på 2019 års bokslut för Öst Media.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.