Fortsätt till huvudinnehåll

Varningsflagg för Vätternstad


Gränna


Hemester är ordet för dagen. Det konstiga ordet är en samlingsterm för att göra utflykter på ett lagom stort avstånd från hemorten och helst utan övernattning. Jag ska nu göra ett mindre urval med utgångspunkt från Mjölby.

Igår gjorde vi ett besök på Mallboden i Motala Verkstad. Sväng till höger efter Coop på Östermalmsgatan, passera järnvägsviadukten och strax är du framme vid Mallboden som är granne med torrdockan. Ett välbesökt ställe dit vi gärna återkommer även om jag har ätit godare våfflor. En stor havskryssare med finländsk flagg passerade i riktning mot stan annars var det tomt på kanalen I de här krokarna har jag inte varit sedan jag som tonåring spelade poker i ett ålderstiget hus och förlorade i vanlig ordning. Hur som helst är Mallboden ett bevis på att all turism i Motala inte behöver handla om Varamon eller hamnen.

Vadstena är en ort som jag aldrig tröttnar på även om jag bott där under tio år. Det låga tempot, glassen och promenaden längs Vättern är enkla billiga nöjen som passar en pensionärs plånbok. Rådhuskällaren står kvar trots våra ihärdiga försök att riva stället under det tidiga 70-talet. Av någon anledning var måndagskvällar den populäraste festkvällen. Det passade mig för söndagen var min jäktigaste arbetsdag som sportjournalist.

Nu ska jag hissa varningsflagg för en annan gammal stad vid Vättern. Gränna är ett överskattat resmål av flera anledningar. För mig är det en gåta att orten lockar så många turister. Vad finns? En trång och trafikfarlig Brahegata, massor av polkagris- och glassbutiker samt det vanliga utbudet av damkonfektion där kunderna nyper förstrött i reablusarna. De vanliga livsmedelsbutikerna är förvisade till bakgatorna.

Den ekonomiska basen i Grännas turism är naturligtvis de sötsliskiga sockerstänger som kallas polkagrisar. Varför har inget tandvårdsinstitut eller hälsovårdsdito lyckats utrota skiten? Min relation med polkagrisen är 60 år gammal och det första mötet var vid en skolresa 1958. Jag gnagde på grisen i över en timme innan jag kastade stumpen överbord.

Finns det då någon anledning att turista i Gränna? Jo, om du vill få hälsenorna kapade av en barnvagn på Brahegatan, eller betala 140 spänn för en dagens lunch, eller leta efter en parkeringsplats i 45 minuter, så varsågod.

Det finns ytterligare ett skäl att inte besöka Gränna. Läs här vad som hände föraren av en sportbil längre norrut på E 4 vid Linköping. Par får böta för E 4-hångel” är rubriken. Historien om hur ett par får böta över 30 000 kr efter förbjuden närkontakt i en öppen Porsche. Detta efter att ha inhandlat glass och polkagrisar i Gränna. Det är det jag alltid har sagt sedan mitt första besök i Gränna 1956. Polkagrisar är livsfarliga. Det är något lurt med formen.


Historien börjar med att polisen får ett samtal från en husvagnsägare på E 4. En kvinna sitter grensle över föraren av en Porsche. Sportbilens förare har varit oförskämd nog att köra om honom.


Polisrapporten på torr juristprosa är oavsiktlig (?) komisk läsning. Skribenten bygger upp spänningen. Först får vi veta att kvinnan saknar säkerhetsbälte. Sedan kommer klimax… ”Polisen tar upp jakten och får stopp på bilen. Det visar att kvinnan inte har några byxor på sig”.
 

Paret säger att leken gått överstyr och erkänner vårdslöshet i trafik fast det borde rätteligen vara sedeslöshet i trafik. Dryga böter väntar.


Vad drar vi för slutsatser av denna sedelärande historia? Jo, undvik polkagrisar i Gränna. Undvik Gränna överhuvudtaget. Köp en hamburgare i Ödeshög istället. Garanterat avtändande.

Men för att vara rättvis ska jag inte undanhålla er en riktig pärla, nämligen Röttle by några kilometer söder om Gränna. Små, röda stugor med vita knutar klänger på bergssluttningen. En porlande bäck passerar förbi välskötta trädgårdar och det finns också en välordnad småbåtshamn. Badstranden är inte stor men har lika fin sand som Varamon. Det är tyst och stilla och trafiken på E 4 hörs knappt.

När ni ändå år i krokarna kan ni svänga förbi Örserum och köpa Hugos isterband. Går att grilla också, säger korvexperterna. Vad kan man mer begära som avslutning på en sommardag?

Vadstena


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.