Fortsätt till huvudinnehåll

Varningsflagg för Vätternstad


Gränna


Hemester är ordet för dagen. Det konstiga ordet är en samlingsterm för att göra utflykter på ett lagom stort avstånd från hemorten och helst utan övernattning. Jag ska nu göra ett mindre urval med utgångspunkt från Mjölby.

Igår gjorde vi ett besök på Mallboden i Motala Verkstad. Sväng till höger efter Coop på Östermalmsgatan, passera järnvägsviadukten och strax är du framme vid Mallboden som är granne med torrdockan. Ett välbesökt ställe dit vi gärna återkommer även om jag har ätit godare våfflor. En stor havskryssare med finländsk flagg passerade i riktning mot stan annars var det tomt på kanalen I de här krokarna har jag inte varit sedan jag som tonåring spelade poker i ett ålderstiget hus och förlorade i vanlig ordning. Hur som helst är Mallboden ett bevis på att all turism i Motala inte behöver handla om Varamon eller hamnen.

Vadstena är en ort som jag aldrig tröttnar på även om jag bott där under tio år. Det låga tempot, glassen och promenaden längs Vättern är enkla billiga nöjen som passar en pensionärs plånbok. Rådhuskällaren står kvar trots våra ihärdiga försök att riva stället under det tidiga 70-talet. Av någon anledning var måndagskvällar den populäraste festkvällen. Det passade mig för söndagen var min jäktigaste arbetsdag som sportjournalist.

Nu ska jag hissa varningsflagg för en annan gammal stad vid Vättern. Gränna är ett överskattat resmål av flera anledningar. För mig är det en gåta att orten lockar så många turister. Vad finns? En trång och trafikfarlig Brahegata, massor av polkagris- och glassbutiker samt det vanliga utbudet av damkonfektion där kunderna nyper förstrött i reablusarna. De vanliga livsmedelsbutikerna är förvisade till bakgatorna.

Den ekonomiska basen i Grännas turism är naturligtvis de sötsliskiga sockerstänger som kallas polkagrisar. Varför har inget tandvårdsinstitut eller hälsovårdsdito lyckats utrota skiten? Min relation med polkagrisen är 60 år gammal och det första mötet var vid en skolresa 1958. Jag gnagde på grisen i över en timme innan jag kastade stumpen överbord.

Finns det då någon anledning att turista i Gränna? Jo, om du vill få hälsenorna kapade av en barnvagn på Brahegatan, eller betala 140 spänn för en dagens lunch, eller leta efter en parkeringsplats i 45 minuter, så varsågod.

Det finns ytterligare ett skäl att inte besöka Gränna. Läs här vad som hände föraren av en sportbil längre norrut på E 4 vid Linköping. ”Par får böta för E 4-hångel” är rubriken. Historien om hur ett par får böta över 30 000 kr efter förbjuden närkontakt i en öppen Porsche. Detta efter att ha inhandlat glass och polkagrisar i Gränna. Det är det jag alltid har sagt sedan mitt första besök i Gränna 1956. Polkagrisar är livsfarliga. Det är något lurt med formen.


Historien börjar med att polisen får ett samtal från en husvagnsägare på E 4. En kvinna sitter grensle över föraren av en Porsche. Sportbilens förare har varit oförskämd nog att köra om honom.


Polisrapporten på torr juristprosa är oavsiktlig (?) komisk läsning. Skribenten bygger upp spänningen. Först får vi veta att kvinnan saknar säkerhetsbälte. Sedan kommer klimax… ”Polisen tar upp jakten och får stopp på bilen. Det visar att kvinnan inte har några byxor på sig”.
 

Paret säger att leken gått överstyr och erkänner vårdslöshet i trafik fast det borde rätteligen vara sedeslöshet i trafik. Dryga böter väntar.


Vad drar vi för slutsatser av denna sedelärande historia? Jo, undvik polkagrisar i Gränna. Undvik Gränna överhuvudtaget. Köp en hamburgare i Ödeshög istället. Garanterat avtändande.

Men för att vara rättvis ska jag inte undanhålla er en riktig pärla, nämligen Röttle by några kilometer söder om Gränna. Små, röda stugor med vita knutar klänger på bergssluttningen. En porlande bäck passerar förbi välskötta trädgårdar och det finns också en välordnad småbåtshamn. Badstranden är inte stor men har lika fin sand som Varamon. Det är tyst och stilla och trafiken på E 4 hörs knappt.

När ni ändå år i krokarna kan ni svänga förbi Örserum och köpa Hugos isterband. Går att grilla också, säger korvexperterna. Vad kan man mer begära som avslutning på en sommardag?

Vadstena


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...