Nya tider - nya seder

Jag skriver som kvällstidningarna. Bilarna på bilden har inget samband med texten.

Allting förändras med åren. Då tänker jag inte på det senaste halvårets förändringar på grund av covid 19 utan mer långsiktiga förändringar i vårt sätt att umgås och att handla. Bortsett från husköp är bilköp bland de största köpen en normalsvensk kan göra.

1960-talets försäljare var klädd i rutig blazer med sprund och slipsknuten var oklanderlig. Hans största bekymmer var att kunden hade orealistiska förväntningar på inbytespriset. Han ställde sig och sparkade lite lätt på däcken och frågade ”vad har du tänkt dig för den här rosthäcken då?” och dasslocket vippade för varje spark. Hans kroppshållning var lätt avslappad och tonläget måttligt entusiastiskt. Om affären underlättades av sparkarna mot däcken vet jag inte men vår hjälte hade starka vrister. Branschen drog till sig ganska udda personligheter och Billiga Berras Bil AB var inte sällan en man med kontoret på fickan och summarisk bokföring. På kvällarna satt bilhandlarna på Statt och skroderade om sina affärer.

En sådan var den äldre man (alla var äldre på den tiden i jämförelse med mig) som på 60- och 70-talet höll till i ett garage på en central gata i Motala. Han var en karikatyr av en begagnad bilförsäljare och hans svada var enorm, ljög alltid och prutade aldrig, möjligen på inbytesbilen. Hans rykte var i botten men det bekymrade honom föga. Det hände att folk sökte upp honom bara för att höra honom och hans osannolika historier och drog sig tillbaka utan att göra någon ansats till bilköp. Alla hade inte lika gott omdöme utan trillade dit på hans kamouflerade rosthögar. Tyvärr var det många gånger ungdomar med begränsade ekonomiska resurser som sedan tvingades till kostsamma reparationer eller brandkårsutryckningar av föräldrarna.

”Amazonerna kromade sig i solskenet”

Det officiella Sverige hade en annorlunda inställning till bilismen än idag. Invigningen av en bilhall var ett socialt event som krävde landshövding eller kommunalråd som klippare. Jag minns en invigning på Agneshögsområdet -   Wahlstedts eller Skobes - med ett stort antal åskådare. Amazonerna kromade sig i solskenet och intet öga var torrt.

Men umgänget mellan bilförsäljare och kunder har förändrats på senare år. Försäljarna är fortfarande prydliga men kavajen och slipsen är ofta ersatt med en tenniströja med företagets logotype. De bilhallshängare som gjorde regelbundna besök varje lördag för ingående diskussioner med säljarna om kamaxlar och bakaxlar existerar inte längre. De får dricka gratiskaffe och käka bullar på annat håll.

Dagens kunder har i regel skaffat sig en överblick över sortimentet via nätet och är klar över vad han/hon vill ha och hur köpet ska finansieras. Handlar det om inköp av ny bil är kunden inte sällan mer påläst än försäljaren. Något långvarigt ackorderande om inbytespris och vinterdäck förekommer sällan. Ingen har tid och ork med sådant. Frågorna handlar nog mer om eldrift kontra bensin- eller dieseldrift.