Fortsätt till huvudinnehåll

Nya tider - nya seder


Jag skriver som kvällstidningarna. Bilarna på bilden har inget samband med texten.

Allting förändras med åren. Då tänker jag inte på det senaste halvårets förändringar på grund av covid 19 utan mer långsiktiga förändringar i vårt sätt att umgås och att handla. Bortsett från husköp är bilköp bland de största köpen en normalsvensk kan göra.

1960-talets försäljare var klädd i rutig blazer med sprund och slipsknuten var oklanderlig. Hans största bekymmer var att kunden hade orealistiska förväntningar på inbytespriset. Han ställde sig och sparkade lite lätt på däcken och frågade ”vad har du tänkt dig för den här rosthäcken då?” och dasslocket vippade för varje spark. Hans kroppshållning var lätt avslappad och tonläget måttligt entusiastiskt. Om affären underlättades av sparkarna mot däcken vet jag inte men vår hjälte hade starka vrister. Branschen drog till sig ganska udda personligheter och Billiga Berras Bil AB var inte sällan en man med kontoret på fickan och summarisk bokföring. På kvällarna satt bilhandlarna på Statt och skroderade om sina affärer.

En sådan var den äldre man (alla var äldre på den tiden i jämförelse med mig) som på 60- och 70-talet höll till i ett garage på en central gata i Motala. Han var en karikatyr av en begagnad bilförsäljare och hans svada var enorm, ljög alltid och prutade aldrig, möjligen på inbytesbilen. Hans rykte var i botten men det bekymrade honom föga. Det hände att folk sökte upp honom bara för att höra honom och hans osannolika historier och drog sig tillbaka utan att göra någon ansats till bilköp. Alla hade inte lika gott omdöme utan trillade dit på hans kamouflerade rosthögar. Tyvärr var det många gånger ungdomar med begränsade ekonomiska resurser som sedan tvingades till kostsamma reparationer eller brandkårsutryckningar av föräldrarna.

”Amazonerna kromade sig i solskenet”

Det officiella Sverige hade en annorlunda inställning till bilismen än idag. Invigningen av en bilhall var ett socialt event som krävde landshövding eller kommunalråd som klippare. Jag minns en invigning på Agneshögsområdet -   Wahlstedts eller Skobes - med ett stort antal åskådare. Amazonerna kromade sig i solskenet och intet öga var torrt.

Men umgänget mellan bilförsäljare och kunder har förändrats på senare år. Försäljarna är fortfarande prydliga men kavajen och slipsen är ofta ersatt med en tenniströja med företagets logotype. De bilhallshängare som gjorde regelbundna besök varje lördag för ingående diskussioner med säljarna om kamaxlar och bakaxlar existerar inte längre. De får dricka gratiskaffe och käka bullar på annat håll.

Dagens kunder har i regel skaffat sig en överblick över sortimentet via nätet och är klar över vad han/hon vill ha och hur köpet ska finansieras. Handlar det om inköp av ny bil är kunden inte sällan mer påläst än försäljaren. Något långvarigt ackorderande om inbytespris och vinterdäck förekommer sällan. Ingen har tid och ork med sådant. Frågorna handlar nog mer om eldrift kontra bensin- eller dieseldrift.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.