Fortsätt till huvudinnehåll

Varför gömma Svartån?

Marcus Bodin Öberg bor sedan tre år på Sörby, det snabbt växande villaområdet ett par kilometer söder om stan. Han har skrivit ett Mjölbyförslag till kommunfullmäktige om att öppna upp Svartån mot villorna. Marcus har helt rätt. Han är inne på samma tankegångar som jag förde fram i bloggen 2015. Sörbyområdet utnyttjas inte till sin fulla potential. Området har vackra vita villor, välskötta trädgårdar och välväxta björkdungar. Det händer att rådjur och harar vågar sig fram under tidiga morgnar. Sörby har många fördelar. Det ligger halvvägs ut på landet men ändå nära stan. En smart placerad GCM-väg under Järnvägsgatan underlättar kommunikationen för den som inte är bilburen. Om du har hyggligt flås är du vid järnvägsstationen på drygt tio minuter. Men något saknas. Den som besöker området för första gången anar inte att Svartån flyter förbi bakom den täta ridån av lövträd och sly. Följ Sörbyleden ner mot kommunens råvattenintag och du ser möjligen ån om du anstränger dig. En varsam hantering av motorsågen öppnar vattenvyerna för boende och besökare. Att kommunen i sin exploatering av området inte velat lyfta fram vattendraget förvånar mig. Med bostadsprojekt som Svartå Strand och kvarteret Hövitsmannen har kommunen i sin marknadsföring varit ivriga att påpeka närheten och utsikten över Svartån. Jag vill minnas att när Sörby var centrum för O-ringen 2007 byggde militären en enkel bro över ån. En permanent bro skulle skapa ett suveränt promenadstråk på både väster och öster sida om vattendraget. Eller varför inte en enkel brygga med badmöjligheter? Det finns en annan del av Svartån som inte heller kommer till sin rätt. Jag tänker på delen från Svartåliden till Egebylund, ett av stans vackraste promenadstråk men där ån är svår att hitta bakom alla träd. Jämför gärna med hur Tranås dragit nytta av Svartån.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...