I år är det exakt 20 år sedan Mjölbys järnvägsstation förvandlades till ett modernt resecentrum. Och nu tas nästa steg. En helt ny perrong byggs på stationens västra sida (mot Magasinsgatan) som ska serva pendeltågspassagerarna mot Linköping och Motala. Bygget har redan startat och ska vara klart nästa sommar.
För er som inte var med för 20 år sedan är det motiverat med en repetition. Mjölbys framsyna kommunledning (Oskarsson och Jansson) insåg att nyckeln till Mjölbys framtida utveckling var att ta rygg på Linköpings arbetsmarknad och ett dubbelspår till Motala. Framgångsrika förhandlingar med Trafikverket resulterade i att myndigheten tog merparten av de cirka 70 miljoner kr som investeringen kostade. Kommunledningen tittade mycket på hur motsvarande lösning såg ut i Katrineholm,
Förvandlingen var inte smärtfri.. Kritik kom från Marianne Karlsson och andra centerpartister och från allmänheten som inte gillade att järnvägsbron revs. Bron var ingen bra kommunikationsled mellan östra och västra delarna av stan men många såg den som en symbol för järnvägsknuten Mjölby.
I fullmäktigemöte efter möte fick kommunalrådet Jörgen Oskarsson höra att utformingen av resecentrum, främst tunneln under spårområdet, var fel. Här skulle åtskilliga våldtäkter och andra svåra våldsbrott äga rum, hävdade Marianne Karlsson. Så blev inte fallet och när bygget var färdigt våren 2002 tystnade kritiken. Även brovännerna tystnade.
Ännu ett bevis för hur framsynt dåvarande kommunledningen var. Dagens nyinvestering befäster Mjölbys ställning som ett viktigt kommunikationsnav i sydvästra delen av Östergötland.
I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
Kommentarer
Skicka en kommentar