Fortsätt till huvudinnehåll

Planen som rann ut i sanden.

 

 

Ett bilfritt Kungsvägen är en utopi.
 

Jag tror det var 2014 som kommunen hade planer på att göra en gågata (eller gångfartsområde) av Kungsvägen delen från kyrkan till korsningen med Smålandsvägen.

Planerna presenterades i en utställning i Correns gamla lokaler på Kungsvägen där tjänstemän svarade på frågor och allmänheten ombads komma in med synpunkter. Tilltalande skisser fanns med butiker, uteserveringar och barn som lekte på gatan under en flödande sol. En småstadsidyll.

Men tydligen minns jag fel. Ett bilfritt Kungsvägen var bara ett av tre framtidsalternativ svarar kommunstyrelsens ordförande Cecilia Burenby (S) på min fråga.

”Det förslag som visades var en del i det som kallades ”Vi möts i Mjölby” som var ett förslag på hur man skulle utveckla hela stadskärnan. Det var ett stort arbete med mycket medborgardialoger, bland annat var det här vi fick till oss att man ansåg att Mjölbys ”själ” var musiken. Gästisparkens scen var en del av ”Vi möts i Mjölby”.

 När förslaget om Kungsvägen presenterades fanns det tre förslag. Ha kvar det som det är, begränsad eller/enkelriktad trafik eller trafikförbud. Trafikförbud var den del som fick stor uppmärksamhet, dock fanns det aldrig några planer från politiken att gå igenom med den delen. När man arbetade vidare med det med inriktning att man skulle kunna göra gatan mer vänlig för de som går och cyklar och de som ska till butikerna skapades många andra frågor. Hur kommer Burensköldsgatan- bron att klara mer trafik, hur blir det med Svartåstrand och den ökade trafiken, hur planerar vi bäst tillsammans med Östgötatrafiken så kollektivtrafiken fungerar bra, hur gör man korsningen Kungsvägen-Magasinsgatan bäst. Alla dom här delarna arbetar man på så Kungsvägens projekt fick tyvärr skjutas i tiden. Men min förhoppning är att vi ska kunna fortsätta med planerna att göra Kungsvägen mer attraktiv och en del av en attraktiv stadskärna där man vistas.”, svarar Cecilia.

Personligen tror jag att planerna är döda och begravda. De centrala delarna av Mjölby lär inte genomgå några större förändringar inom överskådlig tid.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.