Fortsätt till huvudinnehåll

Planen som rann ut i sanden.

 

 

Ett bilfritt Kungsvägen är en utopi.
 

Jag tror det var 2014 som kommunen hade planer på att göra en gågata (eller gångfartsområde) av Kungsvägen delen från kyrkan till korsningen med Smålandsvägen.

Planerna presenterades i en utställning i Correns gamla lokaler på Kungsvägen där tjänstemän svarade på frågor och allmänheten ombads komma in med synpunkter. Tilltalande skisser fanns med butiker, uteserveringar och barn som lekte på gatan under en flödande sol. En småstadsidyll.

Men tydligen minns jag fel. Ett bilfritt Kungsvägen var bara ett av tre framtidsalternativ svarar kommunstyrelsens ordförande Cecilia Burenby (S) på min fråga.

”Det förslag som visades var en del i det som kallades ”Vi möts i Mjölby” som var ett förslag på hur man skulle utveckla hela stadskärnan. Det var ett stort arbete med mycket medborgardialoger, bland annat var det här vi fick till oss att man ansåg att Mjölbys ”själ” var musiken. Gästisparkens scen var en del av ”Vi möts i Mjölby”.

 När förslaget om Kungsvägen presenterades fanns det tre förslag. Ha kvar det som det är, begränsad eller/enkelriktad trafik eller trafikförbud. Trafikförbud var den del som fick stor uppmärksamhet, dock fanns det aldrig några planer från politiken att gå igenom med den delen. När man arbetade vidare med det med inriktning att man skulle kunna göra gatan mer vänlig för de som går och cyklar och de som ska till butikerna skapades många andra frågor. Hur kommer Burensköldsgatan- bron att klara mer trafik, hur blir det med Svartåstrand och den ökade trafiken, hur planerar vi bäst tillsammans med Östgötatrafiken så kollektivtrafiken fungerar bra, hur gör man korsningen Kungsvägen-Magasinsgatan bäst. Alla dom här delarna arbetar man på så Kungsvägens projekt fick tyvärr skjutas i tiden. Men min förhoppning är att vi ska kunna fortsätta med planerna att göra Kungsvägen mer attraktiv och en del av en attraktiv stadskärna där man vistas.”, svarar Cecilia.

Personligen tror jag att planerna är döda och begravda. De centrala delarna av Mjölby lär inte genomgå några större förändringar inom överskådlig tid.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...