Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från september, 2012

Undvik polkagrisar i Gränna

Dagens mest uppbyggliga litteratur hämtar vi från liv- och husorganet Östgöta Correspondenten. ”Par får böta för E 4-hångel”. Historien om hur ett par får böta över 30 000 kr efter förbjuden närkontakt i en öppen Porsche. Detta efter att ha inhandlat glass och polkagrisar i Gränna. Det är det jag alltid har sagt sedan mitt första besök i Gränna 1956. Polkagrisar är livsfarliga. Det är något lurt med formen. Historien börjar med att polisen får ett samtal från en husvagnsägare på E 4. En kvinna sitter grensle över föraren av en Porsche.Sportbilens förare har varit oförskämd nog att köra om honom. Polisrapporten på torr juristprosa är oavsiktlig (?) komisk läsning. Skribenten bygger upp stämningen. Först får vi veta att kvinnan saknar säkerhetsbälte. Sedan kommer klimax… ”Polisen tar upp jakten och får stopp på bilen. Det visar att kvinnan inte har några byxor på sig”. Paret säger att leken gått överstyr och erkänner vårdslöshet i trafik. Dryga böter väntar. Vad d

Riksbyggen skräpar ner

L   Lägg märke till årtalet 2008. Grusgropen i hörnet Kungsvägen och Magasinsgatan och det påbörjade radhusbygget i kv Lärdomsljuset är exempel på fula platser som retar Mjölbyborna och som avhandlats tidigare i veckan. Om detta är exempel på storskalig nedskräpning finns också exempel på nedskräpning i den mindre skalan. Jag tänker på den skylt som ”pryder” tomten där Bebbes korvkiosk tidigare låg. Riksbyggens skylt är inte bara ful utan direkt missvisande för det är minst två år sedan planerna på bygget av ett punkthus lades ner. Man kan inte direkt beskylla Riksbyggens marknadsavdelning för övernit. Den fräckhet med vilken kommersiella aktörer lägger beslag på det offentliga utrymmet är förbluffande. Linköpings kommun gjorde rätt som tvingade Ikea att ta bort de textilier och möbler som prydde en av rondellerna utanför Tornby. Jag hejar också på Linköpings byggnadskontor som kämpar för att ta bort missprydande släpvagnsreklam i stan. Jag hoppas deras koll

Pärlan ligger söder om stan

Är Mjölby centrum fult? Corren ställde frågan igår förmiddag och uppmanade läsarna att rösta på webben. 571 personer röstade och 56 procent svarade ja. Ingen uppmuntrande läsning för stadens mödrar. Jag ska göra ett försök att nyansera bilden. Det finns som bekant många grå nyanser mellan helt vitt och helt svart. Som exempel på fula ställen nämndes rivningstomten i hörnet Kungsvägen-Magasinsgatan och evighetsprojektet med radhus i kv Lärdomsljuset. Tyvärr är kommunens möjlighet att ingripa mot fastighetsägarna begränsade. Stora torget med det gamla stadshuset skulle kunna vara vackert om man slapp den låga bankbyggnaden. Däremot är gamla Sparbankshuset kanske Mjölbys vackraste byggnad tillsammans med Kanikegården knappt 100 meter västerut. Corren nämner också att f d OK-Q 8-macken på Kungshöga som ett mindre fint område och det är bara att hålla med. Det är på väg att förslummas.   Simhallen ligger utmed en vacker promenadväg. Men det finns ljusglimtar. Stadspa

De nya censorerna

Igår gjorde jag ett besök på min gamla arbetsplats och fikade. Och givetvis blev det prat om gamla tider. Susanne Hasselqvist (tidigare Ödeshögsredaktör) och jag mindes t ex den gamla striden om familjen Skuthe som hade planer på storskalig turism i Stava på 80-talet och det ekonomiska haveriet med Trollehatt som ledde till 15 konkurser och att den lokala sparbanken fick ge upp sin självständighet. Men det Susanne mindes bäst var den bibliotekarie som på eget bevåg kastade Fem-böcker (Enid Blyton), Kittyböcker och liknande barnlitteratur i soppåsen. Stor uppståndelse, kvällstidningarna hakade på och kulturminister Göransson uttalade sig. Bibliotekarien fick det hett om öronen. Det finns exempel på närmare håll. För sju år sedan beslöt kultur- och fritidsnämnden i Mjölby att inte tillhandahålla kvällstidningarna bland övriga dagstidningar. Och på Kulturhusets barnbibliotek i Stockholm har den konstnärliga ledaren beslutat att förbjuda Tintin. Den bild som Tintin-böckerna ge

Seriemördare eller mytoman?

Hannes Råstams bok om Thomas Quick är jobbig läsning. Full av fakta, namn, rekonstruktion och vallningar hit och dit. Råstam borrade i förhörsprotokoll, tittade igenom filmade rekonstruktioner läste domar, tidningsartiklar och förundersökningsprotokoll, intervjuade släktingar, poliser, jurister och andra journalister. För att underlätta läsningen har Råstam skrivit en tidslinje men det är ändå svårt att hänga med. Jobbigt också av ett annat skäl. Om alla dessa domar är felaktiga måste det betyda att ett antal mördare i Sverige och Norge kommit undan rättvisan Mordet på Johan Asplund i Sundsvall är ett av de mest omskrivna i landet. Råstam håller det för uteslutet av Quick kört bil från Falun till Sundsvall för han tog inte körkort förrän 1987, sju år efter mordet. Att han skulle kört bil ändå håller syskonen för uteslutet eftersom Quick har svårigheter med motoriken. Han hade svårt att för att lära sig cykla som barn. Sådana uppgifter sopas undan i van der Kwasts utrednin