Bortsett från några inhopp som speedwayskribent i Corren på Dunteberget våren 1978 är mina erfarenheter av speedway ringa, men jag var ändå lite nyfiken på seriefinalen Piraterna-Dackarna igår kväll. Så det blev till att varva VM-fotboll och speedway med hjälp av fjärrkontrollen.
Den tudelade satsningen gick hem. Speedwaymatchen var riktigt spännande där smålänningarna kvitterade i sista heatet. En spektakulär olycka och tre uteslutningar fullbordade dramatiken. Fotboll och speedway har inte mycket gemensamt men ändå något. Domaren är nämligen lika impopulär hos aktiva och ledare. Den här gången levererades utskällningarna av Dackarnas lagledare som ansåg sitt lag förfördelat vid flera tillfällen. Domaren, familjärt nog kallad Jocke, fick höra beska omdömen om sitt domarskap. Lagledaren dämpade sig bara något när Canal Plus kamera dök upp i direktsändning.
Men det var inte det mest anmärkningsvärda. Utskällningarna framfördes i dessa högteknologiska tidevarv i en vanlig gammal nättelefon med nummerskiva, en sån där som Hasse Alfredsson kallade svart sorgtelefon från Televerket. Någon liknande apparat har jag inte sett på flera år. Det är skönt att veta att Duntis inte förändrats på alla punkter sedan slutet av 70-talet.
Den tudelade satsningen gick hem. Speedwaymatchen var riktigt spännande där smålänningarna kvitterade i sista heatet. En spektakulär olycka och tre uteslutningar fullbordade dramatiken. Fotboll och speedway har inte mycket gemensamt men ändå något. Domaren är nämligen lika impopulär hos aktiva och ledare. Den här gången levererades utskällningarna av Dackarnas lagledare som ansåg sitt lag förfördelat vid flera tillfällen. Domaren, familjärt nog kallad Jocke, fick höra beska omdömen om sitt domarskap. Lagledaren dämpade sig bara något när Canal Plus kamera dök upp i direktsändning.
Men det var inte det mest anmärkningsvärda. Utskällningarna framfördes i dessa högteknologiska tidevarv i en vanlig gammal nättelefon med nummerskiva, en sån där som Hasse Alfredsson kallade svart sorgtelefon från Televerket. Någon liknande apparat har jag inte sett på flera år. Det är skönt att veta att Duntis inte förändrats på alla punkter sedan slutet av 70-talet.
Saknar faktiskt nummerskivan - det var lite som att resa när man stoppade ner pekfingret i rätt nummerhål och så kunde man välja att släppa för att telefonen själv skulle starta återfärden eller så kunde man låta fingret sitta kvar och liksom driva på farten på hemresan...
SvaraRaderaHa,ha , ja jag kan sakna den känslan själv. Men jag saknar inte den tiden när man fick ansöka om en telefon och i bästa fall kom Televerkets gubbe och installerade den 14 dagar senare. Idag går du in i en affär, pekar ut en lämplig modell och sätter i ett kort. Betalar förhoppningsvis och sedan är det bara att ringa. Televerkets personal var liksom systembolagets försäljare maktpersoner.
SvaraRadera