Med Jacob vid tangentbordet

Vad är muminvänstern? Enligt Erika Brokvist i dagens Corren (sid B 6) är det människor som röstar vänster, tillhör medelklassen, är akademiker och dricker rättvisemärkt kaffe ur muminmuggar. Ganska träffande och kul. Men ingenting är nytt under solen. På 70-talet var det samma kategori (muminvänsterns föräldrar?) som drack rödvin i skenet av levande ljus och diskuterade revolutionära spörsmål. Efter en tid blev de radhusamorterare som de flesta andra eller flyttade ut på landet, kallade sig gröna-vågare och bajsade på torrdass.

Vadstena är en pensionärsmagnet och hamnar på tionde plats av alla kommuner som förmår dra till sig flest nya invånare i åldersgruppen 55-70 år. Att Vadstena lockar pensionärer har man väl haft på känn ett antal år och tidskriften Fokus analyserar fenomenet i en lång faktaspäckad artikel. I Vadstena (se tabell nedan) hör 14,7 procent av alla som flyttat in under åren 2000-2009 hemma i den aktuella åldersgruppen. Askersund som ligger sex mil norrut har 15,7 procent. Sotenäs i Bohuslän toppar listan med 20,1. Gemensamt för dessa orter är att de ligger vid kusten eller en större sjö och har ett stort antal fritidsbostäder. Tidigare har kommunernas fokus legat på barnfamiljerna. Med fler sådana förväntar sig politikerna att skatteunderlaget ska stärkas. Fler unga som behöver daghem och skola ger ökade skatteintäkter och livskraft i kommunen. De lite äldre som skulle kunna tänka sig att byta kommun betraktas däremot som en potentiell kostnad. Men en omsvängning håller på att ske.

VGIF står inför en ödesmatch i fyran, turismen minskar, kommunledningen förbereder en skattehöjning och avvecklingen av Thulins konfektionsfabrik fortsätter. En vanlig fredag i Vadstena i september 1971 speglad i Östgöta-Bladet nr 108. Huvudnyheten var att Vadstenaturismen minskade något 1971 jämfört med 1970 och att en restaurang var önskvärd bland turisterna. Artikeln är skriven av Uffe Holmertz och avslutades på sidan 7. Statistikredovisningen vid turistsäsongens slut är ett genomgående tema i Vadstenas lokaljournalistik genom åren. Restaurangbristen är numera avhjälpt med besked. En annan framträdande artikel över fyra spalter ”Markant ökning i staden av de sociala utgifterna” är skriven av Gunnar ”Gabbe” Gabrielsson. En avslutad artikel på ettan handlar om skattehöjning med 80 öre till nästa år. Skribenten (troligen chefredaktör Lindman) konstaterade att landstinget planerar en skattehöjning med 50 öre så Vadstenaborna kan räkna med en total skattehöjning på 1:30. I

Fredag eftermiddag i livsmedelsaffären. Kassakön rör sig långsamt och håglöst föser jag varukorgen framför mig. Den är fylld av de vanliga godsakerna: ett par sorters chips, jordnötter, ostbågar jordnötsringar, baconsvålar och ett halvt kg smågodis. MEN, VAD ÄR DET DU HAR I KORGEN, KARL!? Rösten kommer snett bakom mig och jag blir fullständigt överrumplad. Det dröjer någon sekund innan jag känner igen innehavaren. En ytligt bekant kvinna i 40-årsåldern. Solariebrun, vita tänder, blont hår, högst 50 kg tung och en häck som hon knäcker nötter med. En frustande, energisk salladsterrorissa fylld med vitaminer, muskler och självförtroende. Samt åsikter och röstresurser. Blickarna bränner i min nacke och jag känner svetten sippra nerför ryggraden medan jag försöker samla ihop mig till ett lagom avväpnande svar. - Ja, du vet fredagsgodis till ungarna och lite smågodis till mig och frugan, hackar jag fram till slut. FÖRSÖK INTE. JAG VET ATT DINA BARN ÄR VUXNA! ÄR DU KLAR

Läser i Corren att Williams båtvarv vill sänka en 20 meter lång kanalskuta vid Fjuk och minnesfunktionerna drar igång. Var det inte på Fjuk som den mytomspunne Enslingen på Fjuk, Erik Zetterblad (1884-1966), tillbringade större delen av sitt liv? Jovisst. Ett av min uppväxttids märkligaste minnen och ett människoöde som fascinerade många runt Vättern. Jag träffade Erik Zetterblad vid två tillfällen, en gång i Mörtviken och en gång på Fjuk. Den översta bilden är tagen vid det förra tillfället. Farbror Zetterblad svarade ja omgående när en tioårig lintott med sitt livs första kamera frågade om han fick ta en bild. Ett enda knäpp faktiskt. En vänlig gammal man klädd i ålderdomliga och slitna kläder med Vegamössa på skulten Han var slätrakad och saknade det långa, vita skägg som jag sett på senare bilder. Långt senare hade jag intrycket av att han trots allt var lite smickrad över att vara en lokal kändis. En försommarsöndag i slutet av 50-talet gjorde vi ett besök på Fjuk. Mi

För några år sedan gjorde Golf Digest en enkät bland svenska golfspelare om vilket bollmärke de spelade. En överväldigande majoritet svarade Titleist med Top Flite på andra plats. Övriga märken fick ett fåtal ströröster. Hur ska man då förklara varför man till 90 procent hittar Top Flite-bollar i terrängen, frågade artikelskribenten ironiskt. Något svar på frågan levererades aldrig. För egen del har jag noterat att på Mjölby golfbana kan man avläsa byggkonjunkturen. I slutet av 1980-talet när byggboomen var som hetast hittade man många bollar märkta Göran Lövgren Byggare eller Egirs Bygg, två på sin tid välkända och relativt stora företag. Kring 1991 började byggbranschen svikta och bollarna försvann för att aldrig mer återkomma. På 1990-talet började en annan typ av bollar dyka upp med bibelcitat på. Avsändare var SKS. Ett kul initiativ tycker jag. Mycket skojigare än Nisses Måleri och Snickeri, Storgatan 25. Var och en har sin favorit men Titleist Pro V 1 är nog den va

... för övrigt kan jag inte undanhålla läsarna dessa bilder från Mjölbys centrala delar en januaridag i nådens år 2011. Den bunkerliknande byggnaden i förgrunden är Östgötabankens kontor. Bakom ligger Edlunds kvarn som var rivningshotat på 1980-talet, men räddades efter en kampanj signerad hembygdsföreningen och journalisten Jan Hylander. I höger bildkant på bilden överst syns kraftverket på 1920-talet. Längst bort i bild, på andra sidan ån, syns Bostadsbolagets statusbygge i kv Hövitsmannen. Stort och smått, nytt och gammalt i en salig blandning.

Corren Kultur har idag genomfört en intressant enkät där chefer på olika Östgötaföretag fått säga sin mening om Facebook på jobbet. Trots att det handlar om företag i olika branscher så är åsikterna ganska entydiga. Om de anställda Facebookar på jobbet är det inget större problem, var och en får använda sitt omdöme och om någon kritiserar arbetsgivaren, som fallet var med arbetaren på Volvo i Skövde, får man ta tag i det problemet när det uppkommer Företrädaren för Cloetta säger att man använder FB för kampanjer och produktlanseringar men de anställda får inte använda FB på arbetstid. Det är väl sådant som kallas att sitta på dubbla stolar. ”Knapra gärna på en Cloetta kexchoklad när du uppdaterat din statusrad men bara hemma på kammarn”. Även Gustav Johansson på Markus reklambyrå använder FB för kunders olika kampanjer. Tror jag det, FB är ju gratis. Jag tror att FB som tidstjuv på jobbet är ett överskattat problem. Tidstjuvar har förekommit på arbetsplatserna långt före Facebook. Jag

När jag ändå var ute på promenad plåtade jag denna bild nedströms kraftverket. En intressant nyhet i Corren idag är vattenläckan på Industrigatan 11 i Mjölby. Vatten i så stora mängder har runnit ut att marken har underminerats så pass mycket att balkongerna, som inte har alltför många år på nacken, börjat luta. Det är förbjudet att gå ut på balkongerna. Av artikeln framgår inte om det är en ledning inne i huset som sprungit läck eller om det är en markvattenledning. När bloggen besökte Industrigatan vid 9-tiden förekom ingen aktivitet kring huset. Entrén var avspärrad och i gatan hade kommunens anställda sprayat färgmärken, förmodligen för att märka ut vattenledningens läge. Tråkigt för bostadsrättsföreningen och dess medlemmar men jämfört med översvämningarna i Brisbane är det överkomliga problem. En sak är säker. Under dessa balkonger sjungs inga månskensserenader längre.

Läser i Aftonbladet att den gamle smörsångaren Engelbert Humperdinck presenterades i pausen under Leicester-Manchester City. Det måste ha känts som en gengångare från en annan tid, en annan värld. Till nästa match dyker kanske P J Proby upp och spräcker sina vinröda sammetsbyxor?

Trodde att Corrensporten skulle berätta om matchen mot Färjestad i dagens tidning men istället fick Fredrik Norrena ordet. Den finske stjärnmålvakten tycker i likhet med Mike Helber att LHC betalar för hög hyra i Kexburken. Därför har inte cluben råd att ha kvar Tony Mårtensson och Mattias Weinhandl. Frågan kan påverka Norrenas framtida engagemang i LHC. Norrena menar att Linköpings kommun klubbar ner mjölkkon. Mjölkko? Det var bara några dagar sedan Per Bergsten skrev att LHC tappat i snitt 1 000 åskådare per match jämfört med förra säsongen. Fredrik Norrena kan vara lugn. Kontot räcker nog för att betala hans väl tilltagna lön.

Boxholms Ost säljs till Arla är dagens näringslivsnyhet. Enligt nuvarande ägaren Bengt-Åke Bengtsson är huvudskälet att säkerställa mjölktillgången för mejeriet. Hur pass rimlig den förklaringen är kan jag inte bedöma. Bengtsson försäkrar också att det inte blir några förändringar i produktion, sortiment, försäljning eller medarbetarnas anställningsvillkor. Hur länge håller ett sådant löfte, är min första tanke. Correns artikelförfattare Andreas Schander är inne på samma tankegångar och ställer frågan: ”Finns det någon risk att Arla har andra synpunkter om några år?” ”Nej, de vill satsa och de går inte i en sådan här stor affär och sedan lägger ner”, är Bengtssons svar. Men det ligger enligt min erfarenhet alltid en fara i att ett lokalt förankrat ägande övergår i en stor anonym koncern. Det har jag sett på flera håll i både Motala och Mjölby. Nedläggningen av kvarnen är det senaste exemplet. Sen kan man fundera över vad som menas med ”lägga ner”. Arla kan mycket väl flytta prod

Sportspegeln fyller 50 år och det föranleder tidningarna till en rad nostalgiska återblickar. 1960 var hungern efter rörliga bilder enorm och det var ingen idrottsintresserad som missade en sportsändning. Idag är situationen den motsatta och utbudet är stort med akut risk för övermättnad. Vinterstudions 6-7 timmar är övermäktigt även för undertecknad. Jag vet inte vad föregångaren till Sportspegeln hette men kring 1958-59 såg jag de första sportsändningarna på Motalas första ungdomsgård i Norra skolan. Alla allsvenska matcher spelades på söndagseftermiddagarna och referaten visades i efterhand på måndagskvällar. På den tiden filmades matcherna och filmerna skickades med bil till TV-huset för framkallning och redigering. När programmet sändes var det många gossar med Brylcreme i håret som skippade bordtennisen och sällskapsspelen för att se de svartvita, flimriga bilderna från Norrköping, Malmö, Göteborg, Örebro etc. En av de mångåriga profilerna var Bengt Bedrup, en riktig snabbpratar

Zappade bland dumburkens kanaler nyårsafton i väntan på hockeyn när jag hamnade på ESPN Classic. Dåtidens stora stjärnor virvlade förbi i ett högt tempo: Andretti, Regazzoni, Lauda, Lafitte, Villeneuve och Ronnie Peterson. Men vänta, 1978, var ju året som Ronnie omkom på Monza. Ronnie körde för Team Lotus tillsammans med amerikanen Mario Andretti och duon var ständigt på topp. Enligt speakern på ESPN var Ronnie den skickligaste föraren men fick stallorder att hålla igen till förmån för Andretti. Ronnie tilläts bara vinna när Andretti fick motorstopp eller liknande. Stallets boss Colin Chapman styrde allt. Loppet på Monza den 10 september sändes direkt i TV och många svenskar såg kraschen. Startern fick skulden för olyckan eftersom han inte lät alla bilar stanna efter uppvärmningsvarvet. Bilarna längre bak i startfältet rullade fortfarande när grön signal visades och fick därmed en snabbare acceleration än framförvarande bilar. Ronnies bil fattade eld vid kraschen och han