Fortsätt till huvudinnehåll

Vilken stjärnparad men Faldo bäst


Golfen är unik jämfört med andra idrotter. Med lite framförhållning och planering kan du följa de allra största på riktigt nära håll – studera deras teknik och kolla in godsakerna i bagen. Detta gäller torsdag-fredag förstås. Avslutningsdagarna är det så trångt att ingen tar sig fram överhuvudtaget.

På Barsebäck, Vasatorp, Forsgården, Linköping och Bro-Bålsta har jag sett många stjärnor: Nick Faldo, Seve Ballesteros, John Daly, Lee Westwood, Greg Norman, Jocke Haeggman, Jesper Parnevik, Bernhard Langer, Colin Montgomerie och lille Ian Woosnam. För att inte tala om Annika Sörenstam, Lotta Neumann och Helen Alfredson på Bro-Bålsta.
 
Greg Norman chippar mot första hålet på Vasatorp 1980.
Greg Norman var den förste superstar jag upptäckte på SEO Vasatorp 1980. Han kom från ingenstans avslutningsdagen och krossade allt motstånd med en 64. Det var hans genombrott på Europatouren och hans karriär var lång, framgångsrik och lönsam.

Men den som imponerade mest på mig var Nick Faldo. 1992 vann han British Open och veckan efteråt Masters på Barsebäck. När han korsade första fairway med långa kliv redan på torsdagen fick man klart för sig vem som skulle lyfta bucklan på söndag eftermiddag. Han tog hem sex majors och den mest spektakulära var den på US Masters 1996. Greg Norman ledde med sex slag inför sista dagen men Nick slog honom i något som liknade en matchspelsduell. Norman kom inte tillbaka på riktigt efter den stjärnsmällen.

Faldo var speciell även utanför banan. Han var inte ohövlig eller elak men höll en distans till personer i sin omgivning. Han hade faktiskt nära vänner men ingen inom golfen. En historia berättas med förtjusning. Han och hustrun väntade middagsgäster och väntetiden använde han för att träna droppning i trädgården. Allt handlade om golf de här åren. Under de framgångsrika åren hade han svenskan Fanny Suneson på bagen. Numera är han uppskattad TV-kommentator.

En annan legendomspunnen stjärna var Seve Ballesteros som vann SEO i Linköping 1981. Jag minns inte så mycket av tävlingen annat än att Correns fotograf Olle Ström var en av de fotografer som låg runt 18:e green när Sevy satte sista putten och att motorn i min Saab lade av i den långa kön ut mot Malmslättsvägen. Spanjoren hade kultstatus redan då och den växte genom åren.

Jocke Haeeggmans två vinnande inspel mot 18:e green på Barsebäck 1997minns jag också med glädje. Han låg ute i skogsdungen till höger både på lördagen och söndagen men lyckades slå upp bollen ganska nära hål och då var det drag på luckan kan jag försäkra. Jag håller Barsebäck för den vassaste banan i vårt land och den har jag också spelat vid tre tillfällen.
 
Tystnad. Drottning Annika slår ut på hemmabanan.
Lee Westwood vann sin allra första proffstävling på Forsgården i Kungsbacka. Det var lite gulligt att han nekades tillträde till ett diskotek i Göteborg på lördagskvällen. Det var för övrigt samma tävling där John Daly skickade en ny driver i dammen efter en grov miss. Amatörhackare och elitspelare har en sak gemensam; det är alltid klubbornas fel när spelet går åt h-e.

Annika Sörenstam följde jag under inspelet i Bro-Bålsta 2007 och hon imponerade inte bara med sin bländande teknik utan också vänlighet och tålamod med alla amatörfotografer. Givetvis stod hon som vinnare på söndagen efter en hård kamp med en mexikanska.
Numera nöjer jag mig med att följa tävlingarna på TV. Jag är för gammal för att köa 45 minuter för en vidbränd hamburgare och lika länge till en Baja-Maja.

Golfens höjdpunkt för mig är numera att pegga upp en lördagsmorgon tillsammans med sonen och kompisarna. En lagom varm vind och dagg i gräset, kan det bli bättre? Fyra timmar av skratt, dåliga och bra slag och ett otal sanna eller åtminstone osannolika historier. En korv och kaffe efter nian fullbordar dagen.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.