Fortsätt till huvudinnehåll

Vi kör ett varv till


Somliga legender lever vidare i människors medvetande. För åtta år sedan skrev jag ett blogginlägg om Enslingen på Fjuk, Erik Zetterblad (1882-1966), som jag träffade som liten pys vid två tillfällen kring 1960. Jag fick fotografera honom vid ett tillfälle och den snart 60 år gamla bilden har publicerats på Facebook några gånger. Ett enda knäpp på farsans brygga i Mörtviken (Motala).

För fyra år sedan blev jag till min förvåning kontaktad av en inslagsproducent på det brittska produktionsbolaget Spun Gold. Han hade sett mitt blogginlägg om Zetterblad och ville köpa bilden för programserien Great Canal Journeys. Huvudaktörer är det äkta paret Prunella Scales och Timothy West. Låter Prunellas namn bekant? Javisst det är Sybil i Fawlty Towers, kvinnan var andedräkt kan rosta en brödskiva enligt John Cleese. Det programavsnittet finns att se på SVT Play (Kunskapskanalen).


Det var ju lite smickrande att indirekt få medverka i en brittisk produktion som sålts över hela världen. Göta kanal var bara en av de kanaler som det strävsamma paret provade.

Häromdagen var det dags igen. Då blev jag uppringd av en frilansjournalist från Ulricehamn som skriver på en artikel för tidningen Släkthistoria. Hon undrade om hon fick citera ur mitt blogginlägg och om hon fick publicera bilden i tidningen.

Intressant att historien om denne Zetterblad lever vidare trots att 53 år förflutit sedan hans död på Fjuk men det irriterar mig när tidningsutgivare förväntar sig att frilansskribenter och –fotografer ska bidra med gratis material. Jag har då aldrig fått rabatt när jag köpt någon av Bonniers produkter. Vi får se var diskussionerna slutar.

För er som inte är familjära med namnet Erik Zetterblad så kan jag berätta att han kallades Enslingen på Fjuk. Han dog 1966 vid 82 års ålder. Då hade han bott 52 år i den lilla primitiva stugan på ön. Orsaken till att han sökte ensamheten på ön många decennier tidigare var troligen det som med en modern term kallas utbrändhet. Blogginlägget är ett av mina mest lästa med över 2 000 läsare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.