Stålmannen landar i Vadstena

Klostermuséet i Vadstena har ekonomiska problem och riskerar att läggas ner. Stiftelsen som driver museet får inte debet och kredit att gå ihop och söker en ny huvudman med större ekonomiska muskler. Föreningen hyr lokaler av Statens Fastighetsverk (SFV) som aviserar indexreglerade hyreshöjningar. Muséet startade 2003 och går det riktigt illa överlever det inte 20-årsjubileet.

Men så flyger Östgötapolitikens egen Stålman, riksdagsmannen Magnus Oscarsson KD) ner från sina himmelska höjder och utlovar hjälp. I nästa vecka ska han interpellera kulturminister Amanda Lind om Vadstenamuseets svåra belägenhet.

Magnus är en ovanligt frispråkig politiker och duktig på att skaffa sig publicitet, åtminstone i Östgötapressen. Inför valet 2018 hade han siktet inställt på posten som landsbygdsminister.

Redan ett år före valet gjorde han ett utspel i nättidningen Lantmannen.nu (9) som skrev ett stort uppslaget porträtt av den före detta köttbonden och slöjdläraren där han lanserade sig som blivande landsbygdsminister. Oscarsson skulle ändra på mycket i svensk jordbrukspolitik om han kom till toppen på departementet.

Nu blev det som bekant inte så och regeringen fick en annan sammansättning än den Oscarson hoppats på och hade valresultatet följt den vanliga höger-vänsterskalan hade Centern knappast släppt ifrån sig den posten.

Oscarsons inhopp lär inte kratsa kastanjerna ur elden för Klostermuseet. En enskild riksdagsmans insats brukar sällan få den effekten. Men avsikten var väl ändå att skaffa sig fördelaktig publicitet på hemmaplan och målgruppen är den rätta för hans del.

Det sägs för övrigt att Magnus Oscarson då och då går på Ödeshögs gator klädd som en vanlig man.

Det är Östgötatidningen som skriver om Oscarsons engagemang i museet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen