Fortsätt till huvudinnehåll

En dramatisk januaridag




En bekant fotograferar arkiverade Motala Tidning från 1970- och 80-talen och lägger ut bilderna på Facebook. Initiativet är uppskattat och får många kommentarer. Det är många fotbollsresultat, föreningsreportage och bröllopsbilder. Men det saknas tunga nyheter som berör Motalabornas liv och vardag, sådana nyheter som kallas ”kioskvältare”.

Därför var det en och annan prenumerant som gnuggade sömnen lite extra ur ögonen när tidningen 4 januari presenterade nyheten att Luxors vd Alf Björklund fått sparken. Han fick en eftermiddag på sig att rensa skrivbordet sedan styrelsen sagt sitt. En chock för alla utom ett fåtal initierade som följt Luxors väg utför efter branden 1976. Luxor var en av stans största arbetsgivare med 2000 anställda.

Lokalpolitikern Sören Hjelm berättar i sin biografi över fabrikör Axel Holstensson om dessa dramatiska januaridagar för 40 år sedan när trotjänaren Björklund fick silkessnöret.

”Den 3 januari 1979 höll styrelsen ett brådskande telefonsammanträde. Styrelsens ordförande Bengt Gunnhagen och företagets vd Alf Björklund var inte informerade om mötet. Axel Holstensson deltog från sin sjukbädd i villan i Sjögatan. Skälet till det brådskande telefonmötet var att man med omedelbar verkan ville entlediga vd Alf Björklund från sin tjänst och anställning som vd. Ägarfamiljens representanter i styrelsen stödde förslaget och styrelsen beslutade omgående avskeda sin vd. Alf Björklund och Bengt Gunnhagen informerades därefter per telefon och med brev.”

”Samtidigt utsågs Luxors vice vd Åke Johansson till tillförordnad vd för att verka i en ledningsgrupp tillsammans med ekonomichefen Börje Hesslevik och produktionschefen Göran Iveberg.”
”Nyheten om att Luxors vd Alf Björklund hade avskedats slog ner som en bomb i Motala. Oron för hur det förhöll sig med Luxor spred sig bland anställda, kunder och leverantörer. Helt oförberedda på att Luxor hade problem var man inte…”

Sören Hjelm har inga kommentarer till att styrelsens ordförande Bengt Gunnhagen hölls ovetande om mötet som ledde till Björklunds fall. Hypoteksdirektören kunde inget om industriproduktion?

Motala är och var en liten stad och etablissemanget stöter på varandra titt som tätt, om inte annat vid Rotaryluncherna på Statt. Motala Tidnings chefredaktör Sven Slotter ilade till sin broders hjälp och gjorde en mycket servil intervju med Björklund i den senares hem på Sjögatan. Där fick Björklund alla möjligheter att urskulda sitt misslyckande på Luxor. En panegyrisk höjdpunkt i tidningens historia.

Jag var vid denna tidpunkt delägare i ett lokalt annonsblad som blivit hårt åtgånget av Slotter. Jag kommenterade intervjun på detta sätt i annonsbladet:
”Slotter sitter vid fötterna på Björklund och återger pärlorna från den store mannens mun medan stora snöflingor faller över den mörka Motalaviken. En Rotarybroder kliar en annan på ryggen.”

Jag vet att de raderna var uppklistrade på Motala Tidnings redaktionstavla flera månader efteråt. Det fanns medarbetare på MT som hade känsla för fair play.

Hur gick det sedan? Björklund förhandlade sig till ett avgångsvederlag och behövde sannolikt inte uppsöka socialen. En gång direktör, alltid direktör. Uppgörelsen mellan parterna finns protokollförd vid ordinarie bolagsstämma 1979-06-29 dock utan att några siffror nämns.
Därmed inleddes en lång utförsbacke och 1992 avvecklades tillverkningen av TV-apparater vilket alltid varit en hörnsten i produktionen. Luxor finns kvar som varumärke i Sverige men ägs av den turkiska koncernen Vesta men har inget med fabrikör Holstenssons gamla bolag att göra.



 
Denna försäkran var inte mycket värd. Bengt Gunnhagen fick inte ens delta i det möte som ledde till Björklunds avsked.,




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...