Fortsätt till huvudinnehåll

En dramatisk januaridag




En bekant fotograferar arkiverade Motala Tidning från 1970- och 80-talen och lägger ut bilderna på Facebook. Initiativet är uppskattat och får många kommentarer. Det är många fotbollsresultat, föreningsreportage och bröllopsbilder. Men det saknas tunga nyheter som berör Motalabornas liv och vardag, sådana nyheter som kallas ”kioskvältare”.

Därför var det en och annan prenumerant som gnuggade sömnen lite extra ur ögonen när tidningen 4 januari presenterade nyheten att Luxors vd Alf Björklund fått sparken. Han fick en eftermiddag på sig att rensa skrivbordet sedan styrelsen sagt sitt. En chock för alla utom ett fåtal initierade som följt Luxors väg utför efter branden 1976. Luxor var en av stans största arbetsgivare med 2000 anställda.

Lokalpolitikern Sören Hjelm berättar i sin biografi över fabrikör Axel Holstensson om dessa dramatiska januaridagar för 40 år sedan när trotjänaren Björklund fick silkessnöret.

”Den 3 januari 1979 höll styrelsen ett brådskande telefonsammanträde. Styrelsens ordförande Bengt Gunnhagen och företagets vd Alf Björklund var inte informerade om mötet. Axel Holstensson deltog från sin sjukbädd i villan i Sjögatan. Skälet till det brådskande telefonmötet var att man med omedelbar verkan ville entlediga vd Alf Björklund från sin tjänst och anställning som vd. Ägarfamiljens representanter i styrelsen stödde förslaget och styrelsen beslutade omgående avskeda sin vd. Alf Björklund och Bengt Gunnhagen informerades därefter per telefon och med brev.”

”Samtidigt utsågs Luxors vice vd Åke Johansson till tillförordnad vd för att verka i en ledningsgrupp tillsammans med ekonomichefen Börje Hesslevik och produktionschefen Göran Iveberg.”
”Nyheten om att Luxors vd Alf Björklund hade avskedats slog ner som en bomb i Motala. Oron för hur det förhöll sig med Luxor spred sig bland anställda, kunder och leverantörer. Helt oförberedda på att Luxor hade problem var man inte…”

Sören Hjelm har inga kommentarer till att styrelsens ordförande Bengt Gunnhagen hölls ovetande om mötet som ledde till Björklunds fall. Hypoteksdirektören kunde inget om industriproduktion?

Motala är och var en liten stad och etablissemanget stöter på varandra titt som tätt, om inte annat vid Rotaryluncherna på Statt. Motala Tidnings chefredaktör Sven Slotter ilade till sin broders hjälp och gjorde en mycket servil intervju med Björklund i den senares hem på Sjögatan. Där fick Björklund alla möjligheter att urskulda sitt misslyckande på Luxor. En panegyrisk höjdpunkt i tidningens historia.

Jag var vid denna tidpunkt delägare i ett lokalt annonsblad som blivit hårt åtgånget av Slotter. Jag kommenterade intervjun på detta sätt i annonsbladet:
”Slotter sitter vid fötterna på Björklund och återger pärlorna från den store mannens mun medan stora snöflingor faller över den mörka Motalaviken. En Rotarybroder kliar en annan på ryggen.”

Jag vet att de raderna var uppklistrade på Motala Tidnings redaktionstavla flera månader efteråt. Det fanns medarbetare på MT som hade känsla för fair play.

Hur gick det sedan? Björklund förhandlade sig till ett avgångsvederlag och behövde sannolikt inte uppsöka socialen. En gång direktör, alltid direktör. Uppgörelsen mellan parterna finns protokollförd vid ordinarie bolagsstämma 1979-06-29 dock utan att några siffror nämns.
Därmed inleddes en lång utförsbacke och 1992 avvecklades tillverkningen av TV-apparater vilket alltid varit en hörnsten i produktionen. Luxor finns kvar som varumärke i Sverige men ägs av den turkiska koncernen Vesta men har inget med fabrikör Holstenssons gamla bolag att göra.



 
Denna försäkran var inte mycket värd. Bengt Gunnhagen fick inte ens delta i det möte som ledde till Björklunds avsked.,




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.