Med Jacob vid tangentbordet

N ågra noteringar om veckan som gått. -        I fredags gjorde jag årets golfpremiär på Vadstenabanan i ett sagolikt varmt och vackert väder. Sydvästen som i vanliga fall plågar en på banans södra halva var mild och vänlig denna dag. Jag vet inte om Vadstena ligger i en annan klimatzon än Mjölby för på den senare är det inte premiär förrän till påsk. På Vadstenas hål nr 15 (par 5) väntade en överraskning. På hålets vänstra sida finns numera en stor damm som har dubbla syften. Dammen gör hålet svårare och hindrar till och med långt slående juniorer att gå upp på green på två slag. Det andra är att dammen samlar upp vatten från de intilliggande åkrarna. Lantbrukarnas gödning går till banan och inte ut i Vättern. Samtidigt ökar bevattningsmöjligheterna under torra somrar. Golfen är väldigt populär i dessa tider med coronavirus. Frisk luft och högst fyra personer i sällskap och inte behöver man pussas och kramas för att man gjort en bogey. -          En sprucken gammal tand

Romanäs. J ag vet inte om parallellen är långsökt men kan dagens virusinfektion jämföras med tuberkulosen som härjade i Sverige för hundra år sedan? En fruktad lungsjukdom som skördade många människoliv under lång tid. Alla ni som blivit lite till åren minns säkert bilderna på väl påbyltade patienter som njöt av vintersolen på en sanatoriebalkong. Frisk luft ansågs ha en välgörande effekt på tuberkulospatienter. Ett av dessa sanatorier var Romanäs som är beläget vid Sommens strand några kilometer norr om Tranås. En imponerande byggnad som jag för första gången stiftade bekantskap med i början av 2000-talet. Första gången jag besökte Romanäs var 2004. Min ciceron var Annie Svärd, en då 76-årig danskfödd dam, som skrivit en bok om Romanäs. Hon kom dit för att arbeta som 20-åring och blev kvar under många år.  För henne var Romanäs och den mäktiga huvudbyggnaden den vackraste platsen på jorden och det var en känsla som hängde med genom åren. Hon kallade boken en 40-

Normalt sett brukar man plocka fram klubborna ur förråd och källarutrymmen så här års men våren 2020 är ingen normal vår. Det är ovisst om det blir något spel de närmaste månaderna. Men bara för att ni inte ska känna er alltför missmodiga ska ni få bekanta er med några av de golftyper jag lärt känna under drygt 40 års spel. Om du känner igen dig själv eller någon kompis är det naturligtvis en tillfällighet. Prylgalningen. Känns igen på avstånd för han har ändan i vädret och näsan i bagen. Där finns liniment, halspastiller, bananer, chokladkaka, tre olika handskar, pannband, armband, halsband, tjock tröja, regnställ, keps, snusdosa och vattenflaska. Glömmer såväl penna som scorekort. Namndropparen. En skicklig spelare med lågt handicap. Han spelar ofta och har det senaste i klubbväg. Först att prova custom fitting. Men hans bästa gren är name dropping. Stötte på Nick, Tiger, Gary, Henrik, Jesper och Alexander på Heathrow häromdagen. Tiger sa åt mig att lägga över höge

Foto: JARL ASKLUND    Jag håller en bild i min hand. En bild som utstrålar ungdomlig entusiasm och energi. Fotograf är min gamle vän och arbetskamrat Jarl Asklund och motivet är fem landslagsmän, samtliga från Mjölby: Emil Andersson, Fredrik Andersson (numera Landelius), Robert Svensson, Jacob Furland och Gustav Adell. Bilden är publicerad i Svensk Golf nr 10 2002. Ryktena om Mjölbys talangfabrikation hade spridit sig i Golfsverige och tidningens reporter Tobias Bergman satte sig i bilen för att åka de 25 milen till Mjölby. Miraklet i Mjölby var rubriken på reportaget över fyra sidor. Fem landslagsmän från en och samma klubb lär aldrig ha hänt tidigare. Ingressen var lovande: En del tror att det beror på tränarna, andra säger att det har med banan att göra, medan vissa hävdar att det är en ren slump. Oavsett vilket, inom loppet av ett år har fem killar från lilla Mjölby debuterat i landslaget i golf. Tobias Bergman åkte till småstaden vid E 4 för att hitta för

En flera år gammal bild. I år fyller Mjölby stad 100 år. Allehanda jippon arrangeras för att manifestera jubiléet. Ett önskemål vore att skamfläcken kvarteret Lärdomsljuset på Kungsvägen åtminstone snyggas till. Denna kommunala långbänk har varat sedan 2011 utan någon egentlig ljusning i sikte. Den ursprungliga planen var att bygga sex radhus men det finns bara en gjuten, sprucken bottenplatta samt en massa lösvirke, frigolitplattor och annat bös. Att redogöra för alla turer under tio år, med bland annat konkurser och exekutiva auktioner, mäktar jag inte med men jag kan berätta om det senaste årets händelser med hjälp av ett protokoll från Byggnads- och räddningsnämnden (§27 2020-02-18). ·            Den 28 mars 2019 utfärdade BRN ett föreläggande att riva den gjutna plattan och forsla bort skräpet senast första juli 2019. ·          Rivningen och uppstädningen gjordes inte och ett löpande vite utfärdades mot fastighetsägaren, Per Boquist AB i Norrköping. ·