Fortsätt till huvudinnehåll

Corona nu - Tuberkulos då


Romanäs.


Jag vet inte om parallellen är långsökt men kan dagens virusinfektion jämföras med tuberkulosen som härjade i Sverige för hundra år sedan? En fruktad lungsjukdom som skördade många människoliv under lång tid.

Alla ni som blivit lite till åren minns säkert bilderna på väl påbyltade patienter som njöt av vintersolen på en sanatoriebalkong. Frisk luft ansågs ha en välgörande effekt på tuberkulospatienter.

Ett av dessa sanatorier var Romanäs som är beläget vid Sommens strand några kilometer norr om Tranås. En imponerande byggnad som jag för första gången stiftade bekantskap med i början av 2000-talet.
Första gången jag besökte Romanäs var 2004. Min ciceron var Annie Svärd, en då 76-årig danskfödd dam, som skrivit en bok om Romanäs. Hon kom dit för att arbeta som 20-åring och blev kvar under många år. 

För henne var Romanäs och den mäktiga huvudbyggnaden den vackraste platsen på jorden och det var en känsla som hängde med genom åren. Hon kallade boken en 40-årig kärlekshistoria. Artikeln publicerades på Correns familjesida och jag har nog aldrig fått så mycket respons tidigare.

Byggnaden stod klar 1905 och byggdes för vård av tuberkulossjuka Den drivande kraften bakom bygget var Julia von Bahr, en societetskvinna från Göteborg som hade tillräckligt med pengar och kontakter för att driva ett projekt i denna storleksordning. Hon var estet och perfektionist och intresserade sig för varje detalj i bygget. Anledningen till hennes engagemang var att en systerdotter drabbades av sjukdomen och det fanns inga vårdplatser i Sverige. Julia von Bahr annonserade efter lämplig mark och fick tips om Röhälla men det föll henne inte i smaken. Men när sällskapet sökte sig längre ut på näset blev reaktionen en annan. Enligt Annie Svärd var Romanäs landets mest exklusiva vårdinrättning.

Detta var före landstingens tid och Romanäs var ingen plats för kreti och pleti utan för bättre bemedlade patienter med hög social status. På bilder i boken ses välklädda damer och herrar som flanerar utmed stranden. Författarinnan Harriet Löwenhjelm vårdades under fem år och slutade sina dagar här 1918, endast 31 år gammal. Författaren och DN:s chefredaktör Olof Lagercrantz var också patient en period.

Men hög social status, god omvårdnad och pengar på banken är ingen garanti för ett långt och hälsosamt liv. Annie Svärd berättade om diskreta, nattliga transporter av döda kroppar. Döden var ständigt närvarande på Romanäs.

Bättre hygien, bättre kosthållning och effektivare mediciner ((streptomycin och paraaminosalicylsyra, PAS) gjorde att sjukdomen slogs tillbaka och behovet av vårdplatser minskade. 1940 övergick anläggningen i Göteborgs stads ägo och blev vårdhem för alkoholister. Sedan många år står de stora husen tomma i tallskogen.

Senare tiders forskning visade att utomhusvistelsen inte hade någon effekt på sjukdomens förlopp. Det var ett antagande från läkarnas sida utan vetenskaplig grund.

För inte så länge sedan gjorde jag ett besök och platsen gav upphov till motstridiga associationer. I den tilltagande novemberskymningen tänker jag på en övergiven fångvårdsanstalt eller kulisserna till en skräckfilm. Inte en människa i sikte, bara en bil på parkeringen. Tyst och ödsligt. En dystopi?

Ett känt sanatorium var också det i Kolmården utanför Norrköping. Den byggnaden är idag en kriminalvårdsanstalt som vårdar spelmissbrukare. Så kan det gå när inte haspen är på.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Går det vägen denna gång också?

"Väderstads tränare har aldrig sett damfotboll"