F örr i tiden visste man var man hade sina östgötska orter. Motala var staden där man tillverkade lok, teveapparater och kylskåp. Vadstena hade andligheten och turisterna. I Mjölby tillverkades truckar och överhetsstaden Linköping dominerades av militärer och läkare. I Norrköping fanns hamnbusarna och hororna på Saltängen. Vi får heller inte glömma Åtvidabergs fotbollslag och Facits räknesnurror. Det var ingen tvekan var östgötarna hade varandra på säg 1960-talet. Idag är det lite svårare. Motala är inte länge en ledande industristad utan sätter sitt hopp till turismen eller upplevelseindustrin (Lalandia) som det heter numera. Militärerna har övergivit residensstaden och Facit är ett minne blott. Men på Lundbyområdet fortsätter man att tillverka truckar men nu med Toyota som ägare, inte KF. Gamla sanningar försvinner och kommunerna söker en ny identitet. Kommungubbar som förr skrek ”vi har inte råd” låter nu som fastighetsmäklare när de framhåller sin orts fördelar. Kommungu