Fortsätt till huvudinnehåll

Trötta ögon och tunga huvuden


Midsommarhelgen var av tradition värsta röjarhelgen förr. Med Renat direkt ur flaskan och ofrivillig övernattning utomhus eller i tält. Varamon, Medevi, Västervik och Malexander är klassiker från 1970-talet

Festligheterna i Medevi har jag aldrig upplevt för jag var för ung och mina föräldrar förbjöd mig att åka dit. Men på omvägar hörde man vilka backanaliska orgier som utspelades på Hjärnevallen. Vittnesmålen var nog lite kryddade. Publiken på den traditionella fotbollsmatchen mellan Medevi och MAIF(?) på midsommardagen hade trötta ögon och tunga huvuden. Det förekom nakenbad vid bryggan midsommarnatten.

Något liknande upplevde jag på Lysingsbadet i Västervik 1970. Vädret var lika varmt och vackert som idag och campingplatsen var överfull. Vi möttes av STÄNGT men det var inget som hindrade oss från att söka upp Motalakompisarna och slå upp tältet. Mina pengar var slut redan på midsommardagen och jag fick lift hem med ett ungt par som hamnat i samma predikament.

Varför jag minns detta så väl är att jag muckade från KA 1 i Vaxholm en vecka senare och vid månadsskiftet inträdde jag på Östgöta-Bladets sportredaktion i Vadstena, pigg och nyter. Där blev jag kvar i tre år.

Malexander var populärt under 70-80-talen och de vanliga busarna från Boxholm och Mjölby fick förstärkning av båtburna Tranåsbor som parkerade sina snabbgående motorbåtar i tredubbla led vid den lilla bryggan. Precis som i Medevi var idrottsplatsen (Pelarvallen) centrum för festligheterna.

Sommarstugeägare och bofasta var förtvivlade över den högljudda invasionen och klagade bland annat hos Correns lokalredaktör för polisen brydde sig inte. Precis som undertecknad med kamera på magen var den som skulle återställa ordningen.

Vilket är ditt bästa midsommarminne? Skriv och berätta. Du behöver inte ta med alla detaljer.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...