Med Jacob vid tangentbordet

  M inns du De fattiga och de rika?   Den populära TV-serien från 70-talet där Nick Nolte och Peter Strauss spelade huvudrollerna. Correns Christer Kustvik har skrivit en krönika på samma tema med IFK Norrköping och LHC i huvudrollerna. IFK är en förmögen förening och LHC en fattig. IFK har 110 miljoner kr i eget kapital, en talangverksamhet av högsta klass och ett herrlag som stabiliserat sig som ett allsvenskt topplag. 2009 var IFK under isen men vändningen kom när den framgångsrike företagaren Peter Hunt valdes till ordförande och satsade 25 miljoner kr i föreningen. Sedan allsvenska vinsten 2015 har Norrköping sålt spelare för 300 miljoner kr. Mycket tack vare Peter Hunt och hans ”affärsnypor”. Vet inte varför Christer valt ordet nypor, kanske för att hans läsare ska associera till ”hårda nypor”. Peter Hunt äger och leder Trading House Scandinavia som säljer sängutrustning för 1,3 miljarder kr årligen och ger en god vinst i avkastning. Peter Hunt som ledfyr i den ekonomiska

  Nostalgi är ordet för dagen och jag tänker närmast på den jubileumsbok som kommunen givit ut om Mjölby stads 100-årsjubileum. Av alla idrottsaktiviteter som nämns i boken fick inte vår framgångsrika klubb plats trots 37 års framgångar. Jag tänker närmast på invigningen av 18-hålsbanan 1989 med Ingo Johansson och den osannolika produktionen av landslagsmän och –kvinnor som förekom under 2000-talets första decennium. Ärligt talat finner jag beslutet anmärkningsvärt. Själv är bäste dräng heter det och jag minns tillbaka med hjälp av klubbtidningen Inspel, nr 4 2007 – ett framgångsrikt år för vår klubb. Omslaget pryds av en bild på Andreas Andersson och Gustav Adell som kom etta respektive trea i match-SM på Mosjö GK i augusti. Andreas Anderssons prischeck uppgick till 76 500 kr. Det var mycket nära att finalen hade blivit en intern Mjölbyuppgörelse men Gustav förlorade semifinalen. Det ledande reportaget i klubbtidningen är en intervju med Andreas som hyllade den nyinköpta bröstp

  B oxholms kommun lever inte upp till kraven på offentlighetsprincipen och tillämpar en hemmasnickrad variant när journalister eller privatpersoner begär ut allmänna handlingar. Det skriver Föreningen Grävande Journalisters tidning Scoop. Lagen kräver att kommunen skyndsamt lämnar ut begärda handlingar men Boxholms ledning menar att den som vill informera sig om ett ärende får beställa tid och läsa handlingarna tillsammans med tjänstemannen. ”Översitteri” säger juristen Per Hagström som kommenterat Scoops undersökning. Han skrattar när Scoops reporter berättar om Boxholms kommuns krav på personligt besök. Då kan man inte garantera lagens krav på anonymitet. Kommunens administrative chef Fredrik Svaton säger att man kan få väldigt omfattande förfrågningar som måste hanteras på ett klokt sätt för en liten kommun. Därmed drar jag slutsatsen att Svaton prioriterar tjänstemännens arbetsmiljö framför lagens krav på transparens och öppenhet. Både kommunstyrelsens ordförande Bri

  V äderstad är för närvarande den klarast lysande stjärnan i Mjölbys bukett av tätorter. Väderstadverken går som tåget, folk vallfärdar till Centralkonditoriet och till fredagsmyset dukar Skaldjursfabriken upp läckra skaldjur från större vatten än Tåkern. Det finns t o m besökare som kallar trakten för länets Österlen.  Men en viktig komponent saknas för tätortens utveckling och det är mark för bostäder. På en centralt belägen tomt pågår detaljplanearbete för bostadsändamål. Det finns dock ett aber. Granne med det tilltänkta området ligger den jättelika silo som byggdes på 1960-talet och som inte använts på flera decennier. Ägare är Lantmännen och den har visat sig villig att sälja fastigheten till kommunen på villkor att densamma river silon. Den nuvarande ägaren är rädd för att konkurrerande verksamhet flyttar in i betongkolossen och ser en rivning som en garanti.  Vägen till ett rivningslov visade sig inte vara lätt. Byggnadskontoret ville att byggnads- och räddningsnämnden