Fortsätt till huvudinnehåll

Boxholms hemmasnickrade variant

 

Boxholms kommun lever inte upp till kraven på offentlighetsprincipen och tillämpar en hemmasnickrad variant när journalister eller privatpersoner begär ut allmänna handlingar.

Det skriver Föreningen Grävande Journalisters tidning Scoop. Lagen kräver att kommunen skyndsamt lämnar ut begärda handlingar men Boxholms ledning menar att den som vill informera sig om ett ärende får beställa tid och läsa handlingarna tillsammans med tjänstemannen.

”Översitteri” säger juristen Per Hagström som kommenterat Scoops undersökning. Han skrattar när Scoops reporter berättar om Boxholms kommuns krav på personligt besök. Då kan man inte garantera lagens krav på anonymitet.

Kommunens administrative chef Fredrik Svaton säger att man kan få väldigt omfattande förfrågningar som måste hanteras på ett klokt sätt för en liten kommun.

Därmed drar jag slutsatsen att Svaton prioriterar tjänstemännens arbetsmiljö framför lagens krav på transparens och öppenhet. Både kommunstyrelsens ordförande Brittis Johansson och Svaton säger att kommunen är beredd att ändra sina rutiner.

Trubbel med diariet och offentlighetsprincipen är en följetong i Boxholms kommun. Jag ska nu berätta en 40 år gammal anekdot när jag kom till Boxholm som ung och ambitiös lokalreporter 1980. Det var mitt första journalistjobb efter tiden som sportjournalist och jag var sugen på att prova mina nyförvärvade kunskaper.

Gick in på kommunhuset och träffade kanslichefen Sigvard Paulsson och bad att få se diariet. Paulsson rev sig i sitt röda lockiga hår, började leta på det välfyllda skrivbordet och muttrade något om att kommunsekreteraren Håkan Gustavsson hade det. Vi gick in på Håkans rum och resultatet var lika nedslående där.

”Är det inte lika att erkänna att ni saknar diarium”, frågade jag och Paulsson erkände att så var fallet.

Jag gjorde inget väsen av detta och jag tror inte att jag gick miste om någon nyhet på grund av oredan. Kommunen var liten och jag hade några väl placerade informatörer.

Var det bättre när jag kom till Mjölby ett par år senare? Både ja och nej. Kommunstyrelsen hade ordning på sitt diarium liksom miljöförvaltningen. Tjänstemännen på tekniska nämnden, socialförvaltningen och byggnadskontoret satte upp en förvånad min när jag kom in och begärde att få läsa diariet. De var uppenbarligen okunniga i ämnet.

När jag besökte tingsrätten var det aldrig några problem men det var ju en arbetsplats befolkad av lagkunniga människor.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.