Fortsätt till huvudinnehåll

Själv är bäste drängt Vi minns tillbaka

 


Nostalgi är ordet för dagen och jag tänker närmast på den jubileumsbok som kommunen givit ut om Mjölby stads 100-årsjubileum. Av alla idrottsaktiviteter som nämns i boken fick inte vår framgångsrika klubb plats trots 37 års framgångar. Jag tänker närmast på invigningen av 18-hålsbanan 1989 med Ingo Johansson och den osannolika produktionen av landslagsmän och –kvinnor som förekom under 2000-talets första decennium. Ärligt talat finner jag beslutet anmärkningsvärt.

Själv är bäste dräng heter det och jag minns tillbaka med hjälp av klubbtidningen Inspel, nr 4 2007 – ett framgångsrikt år för vår klubb. Omslaget pryds av en bild på Andreas Andersson och Gustav Adell som kom etta respektive trea i match-SM på Mosjö GK i augusti. Andreas Anderssons prischeck uppgick till 76 500 kr. Det var mycket nära att finalen hade blivit en intern Mjölbyuppgörelse men Gustav förlorade semifinalen.

Det ledande reportaget i klubbtidningen är en intervju med Andreas som hyllade den nyinköpta bröstputtern för segern. Match-SM är Sveriges äldsta golftävling och har spelats sedan 1904. Han visar det imponerande vandringspriset och hans namn har sällskap av kända namn som Mats Lanner, Gunnar Mueller, Joakim Häggmann och Jesper Parnevik. Idel, ädel golfadel.

Elitspelare och medelgolfare har en sak gemensamt: de tror på nya prylar. Andreas var inget undantag och menar att hans nyinköpta bröstputter hade stor del i hans svenska mästerskap. Han köpte den på Örebro GK ett par veckor före tävlingen och tränade med den i två dagar. Under matchveckan fungerade allt på greenerna. En härlig känsla.

Ni inledde med 36 hål på tisdagen och spelade sedan 18 hål fram till fredagen då ni avslutade med 36 hål. Hur kändes det?

-      Den mentala anspänningen är värst och vi spelar vanligtvis bara 18 hål. På kvällen när man slappnat av sjunker man ihop som en blöt trasa. Men kan du titulera dig svensk mästare är det en angenäm känsla.

Andreas berättade också att han mest tränade närspel på Flemminge i Boxholm. Han lade inte ner så mycket tid på det långa spelet för han har alltid träffat bollen bra.

Tröttnar du aldrig på golf?

-      Nja, ibland på hösten men inte i år för det har gått så bra. Jag älskar att tävla, det finns en gammal klyscha som säger ”tävla sig i form” och det stämmer på mig.

Andreas var också mycket lovande i bordtennis och valde som 16-åring mellan golf och pingis. Fram till 26 års ålder spelade han också fotboll i Väderstad i div V men lade fotbollsskorna på hyllan på grund av skaderisken.


 

Andreas är idag 41 år gammal och har slutat med proffsgolfen berättar han när jag tar kontakt.

”Jag minns match-SM som det vore igår. Det var en bra vecka på Mosjö med puttningen som grädde på moset”

”Jag slutade med proffsgolfen i april 2018, tyckte att 20 år fick räcka. Det kändes bra att sluta särskilt som jag spelade bra golf då. Gjorde en sommar som pro på Vårdsberg-Landeryd men det var inte min grej så jag ändrade bana och jobbar med industriell hårdvara inom IT. Så nu blir det bara golf när solen skiner och jag känner för det.”

Andreas lägger till att han blev pappa till en pojke för fyra månader sedan och att han har fullt upp.

Vad innehöll klubbtidningen för övrigt denna höst för 13 år sedan? En sammanfattande krönika av ordföranden Bengt Zamora Nyholm som tyvärr har lämnat oss. Vi är nog många som saknar den vänlige 30-faldige landslagskeepern. Jag vågar påstå att han är en idrottslegend åtminstone för oss som håller på Snoka i Norrköping.

Vi berättade också om Mästarmötet i ord och bild och en sida vigdes åt ett bildcollage av alla klubbmästare. Simon Erlandsson vann herrklassen och Ida Forsberg damklassen. Gustav Adell var klubbmästare i parspel tillsammans med Jakob Furland. Christoffer Baumann var klubbmästare match.

 



Vi som gjorde tidningen detta år var förutom undertecknad, Stefan Gustafsson och Björn Aktanius. Björn har också lämnat jordelivet.

 



 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...