Fortsätt till huvudinnehåll

Väderstads skyline dimper i backen?

 


Väderstad är för närvarande den klarast lysande stjärnan i Mjölbys bukett av tätorter. Väderstadverken går som tåget, folk vallfärdar till Centralkonditoriet och till fredagsmyset dukar Skaldjursfabriken upp läckra skaldjur från större vatten än Tåkern. Det finns t o m besökare som kallar trakten för länets Österlen.

 Men en viktig komponent saknas för tätortens utveckling och det är mark för bostäder. På en centralt belägen tomt pågår detaljplanearbete för bostadsändamål. Det finns dock ett aber. Granne med det tilltänkta området ligger den jättelika silo som byggdes på 1960-talet och som inte använts på flera decennier. Ägare är Lantmännen och den har visat sig villig att sälja fastigheten till kommunen på villkor att densamma river silon. Den nuvarande ägaren är rädd för att konkurrerande verksamhet flyttar in i betongkolossen och ser en rivning som en garanti.

 Vägen till ett rivningslov visade sig inte vara lätt. Byggnadskontoret ville att byggnads- och räddningsnämnden skulle neka rivning, vilket redovisades på nämndens senaste sammanträde 20 oktober. Kontoret bifogade ett utlåtande av konsulten Börje Lindström. Hans formuleringar har nästan religiösa övertoner. Silon har ett stort kulturhistoriskt värde som symbol för den storskaliga spannmålsodling som bedrivs i trakten. Byggnaden är strängt funktionalistisk och visar på ett pedagogiskt sätt spannmålets väg till matbordet.

 ”Den är genom sin höjd och volym ett anslående inslag i det flacka landskapet och utgör Väderstads skyline. Det finns därmed ett allmänt intresse av att bevara silon.”

 Så löd alltså byggnadskontorets beslutsförslag som lades fram för ledamöterna i nämnden. Men in från höger trädde ledamoten Per-Olof Lindelöf (M) och föreslog att beslutet blir tvärt om och han fick sin vilja igenom. Nämnden bytte fot innan ordförande Anders Steen (C ) slog klubban i bordet och fann att silon är ett hinder för önskvärd utveckling i Väderstad med fler bostäder och ökat invånarantal. Rivningslov är beviljat. Det är ovanligt att byggnadsnämnden går emot sina tjänstemän.

 Troligen lär det dröja några år innan betongkolossen dimper i backen. Den som är missnöjd med beslutet kan nämligen överklaga hos Länsstyrelsen. Vi får säkert anledning att återkomma.

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.