Fortsätt till huvudinnehåll

Från Kungsporten till Jerikodalstorget

 

”Men vad är det du har om halsen, karl?”

Rösten var uppfordrande, nästan aggressiv. Blicken riktad mot min halsgrop.

Detta var en fråga som man inte kunde smita ifrån. Och den följdes av flera.

Jag hade gjort ett av mitt livs största misstag. Jag hade tagit på mig en blåvit halsduk på min promenad mellan Kungsporten och Jerikodalstorget en dag när LHC parkerade sist i tabellen. Från kyrkan och ner över Kungsbron hade ytterligare Mjölbybor; en advokat, ett kommunalråd, en brevbärare och en polis hoppat på mig för samma sak. Stämningen var laddad och intensiv och för ett ögonblick trodde jag att jag befann mig på Kapitolium.

Det känns lite konstigt när en gammal bekant plötsligt tappar tråden i ett resonemang, blicken irrar neråt och så kommer ett ifrågasättande av ens laglojalitet, ”håller du på LHC nu”? Ibland har jag glömt att burit just den halsduken och stammar fram ett förvirrat ”va”.

En erfaren man som jag borde naturligtvis vetat bättre i en stad som vimlar av Färjestadare, HV 71-folk, Frölundaiter, SAIK-are, Brynäsare och Leksandsfolk. Men jag härdade ut, log inställsamt mot alla jag mötte och kom helskinnad till Systembolaget. Tog en taxi hem och kramade påsen så den var blöt av handsvett.

Varför är LHC så populärt i residensstaden men så impopulärt några mil utanför? Kan det bero på att kisar i min ålder valde favoritlag i koltåldern och då fanns det ingen plats för uppkomlingar som LHC. I jämförelse med Brynäs och andra storheter är laget nykomling i den svenska hockeyadeln. I dessa dagar saknas inga skadeglada och skadeglädjen är förstås störst på andra sidan Norsholm.

Pengar saknas på kistbotten trots en bankdirektör vid rodret som surrar om nyemissioner, derivat och andra börsfinesser. Correns innertrio Kustvik, Bergsten och Candevi hittar säkert en lösning på Badhusgatan. Vad säg om en komebakk av Mårdh, Helber och Melin. De är väl inte särskilt upptagna nuförtiden?

Stora, starka Linköping med universitet, universitetssjukhus, slottet, SAAB och ett simhallsbygge som närmare sig miljarden ska inte behöva drabbas av degradering och framtida matcher mot Nybro, Västervik och Vita Hästen.

När publikförbudet hävs ska jag dra på mig halsduken och stötta cluben på plats. Pensionärspungen är tom men jag har skapliga röstresurser.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.