Fortsätt till huvudinnehåll

Gratis smakar bäst

 

 

Det mänskliga psyket är märkligt.

 Här lämnar man in bilen på service som kostar 5 000 spänn och blir glatt överraskad över en liten påse Ahlgrens bilar på backspegeln. Jo, somliga näringsidkare vet hur man tillfredsställer konsumentens ego med små medel.

I yngre dar var jag säljare på Luxor i Motala. Kunderna (återförsäljarna) överöstes med träningsoveraller, t-shirts, pennor, cigarettändare och annat smått och gott. Dessa presenter var till för att hålla dem på gott humör men kunde också ställa till förtret. Gud nåde den säljare som inte såg till att kunden fick den senaste modellen av blågul träningsoverall i poplin. Minns särskilt den radiohandlare i Falun som skällde ut mig för att inte tillräckligt många kulspetspennor funnit vägen till hans skrivbord. Lite larvigt kan tyckas för radiohandlarna hade i regel en privatekonomi som tillät inköp av ett otal overaller.

Gratis är alltid gott och högst av allt smäller naturligtvis ett välförsett gratis groggbord. (Whisky, konjak, gin och rom). Men det var många år sedan man fick ta i från tårna vid ett sådant.

Rea på Manfreds?

En tung vinstlott drog Vadstenas kommunstyrelseordförande Peter Karlsson (M) när han fick ett 20 minuters videomöte med kronprinsparet härförleden. Karlsson hade förberett sig väl och hade dragit på sig en mörk kostym (rea på Manfreds?). Vi kunde läsa om mötet i en sexspaltig artikel i Östgötatidningen.

Kronprinsparet var vänliga, informella och chosefria och ställde initierade frågor om hur Vadstena och dess näringsliv klarat året med Corona berättade Peter. Specifikt frågade kronprinsparet hur det gått för stans restauranger. (Serveras slottsstek?)

Bättre gratisreklam kan inte en ks-ordförande få och han kan se fram emot valet 2022 med tillförsikt. Men en jämförelse med groggbordet då? Jag röstar för det senare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.