Fortsätt till huvudinnehåll

Intressekonflikt i Eldslösa

 

”Men vart ska våra hästar ta vägen?”

                        Beteshage idag, villaområde om tio år?

Mjölby Ridskola, föreningen Mars och ungdomsföreningen Marsianerna oroar sig för framtiden om kommunens byggplaner för södra Eldslösa realiseras. Beteshagen för stallets 44 hästar är i fara. Marsianerna höll på fredagen en stillsam demonstration utanför Stadshuset.

När kommunen expanderar med fler bostäder får andra verksamheter flytta på sig och intressekonflikter uppstår. Jag drar en parallell med 2000-talets början när kommunen offentliggjorde sina planer för Sjunningsfält och sade upp arrendekontrakten för de skytteföreningar som huserade i området. Vi hade besök av många grönklädda pistol- och gevärsskyttar på redaktionen och de överklagade uppsägningarna till Länsstyrelsen. Det hade de inget för utan dessa avslogs. Kommunen hade skött sina åtaganden och sagt upp arrendekontrakten i laga tid. Idag har det inte undgått någon att hela Sjunningsfält är fyllt med villor och radhus (HSB).

Idag, när drygt tio år förflutit, håller ett nytt sportskyttecenter på att byggas upp I Hulje på andra sidan stan. Pistolskyttarna räknar med skottlossning i sommar medan grannen Mjölby Jaktvårdsförening ligger något år senare i tidtabellen.

Jag tror att hästfolkets oro är överdriven. Under mina 20 år som kommunreporter i Mjölby har kommunen – oavsett vilka partier som suttit i styret - skickligt balanserat mellan olika intressen och ingen fritidsverksamhet har blivit överkörd.

Bygget av Resecentrum för 20 år sedan möttes också av mycket kritik, även från etablerade politiker, men resultatet blev bra och kritikerkören tystnade.

Samhällsbyggande tar tid och tålamod är nödvändigt.

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.