Med Jacob vid tangentbordet

                                  Mina trogna kamrater. J ag har tre putters i min ägo: en veteran från 1976 en Ping Y-Blade, en medelåldring från 90-talet Ping B 63 och en Odyssey White Steel Rossie, bara fyra år gammal. Vilken är bäst? För att få svar på den frågan genomförde jag ett test på Mjölbys underbart fina puttinggreen en måndag i september. Slog fem bollar vardera från 12 meters avstånd, från åtta och från fyra meter. Började med veteranen som kändes så där. Halt lädergrepp och en missklädsam klonk vid tillslaget. Men resultatet var skapligt med tre bollar inom 20 centimeter medan två var för långa. Faktiskt bäst på det avståndet. Hans något yngre släktning var något sämre men allra sämst var faktiskt Odyssey. Fortsatte på de kortare avstånden med varierande resultat varav Pingveteranen gick alldeles för långt, 150-200 cm förbi hål varje gång på fyrametersvarianten.   Svårt att hitta någon entydig bild varför jag beslöt mig för en finalomgång från åtta meter. Och

  I morse gick en tjänsteman i Östergötland på lätta steg från brevlådan. Han heter Tomas Gustavsson och är regionchef på Svenskt Näringsliv. Organisationens årliga undersökning om hur näringslivsvänliga eller –ovänliga landets kommuner är resulterade i fyra artiklar i länets största dagstidning Östgöta Correspondenten.  På sidorna 12 (Linköping), 15 (Mjölby), 20 (Kinda) och sidan 22 (Åtvidaberg) kan vi läsa om rankingen. Samtliga utom Mjölby har tappat placeringar jämfört med föregående och klär sig i säck och aska medan Mjölby är länsbäst med en 28:e plats, vilket fem personer ur kommunledningen firar med lika många graciösa svanhopp inför tidningens fotograf. Svenskt Näringslivs ranking är naturligtvis främsta samtalsämnet vid kaffeborden på kommunens största arbetsplatser och ingen missar krigstidsrubrikerna.   Visst unnar jag Cecilia Burenby, Anders Capilla och Torbjörn Sjögren att jubla en stund men ni ska veta att grunden till dagens resultat lades av kommunalrådet Jörge

  SSG. Vad är det? Man kunde tro att det är ett avancerat automatvapen från Saab men förklaringen är fredligare än så. Förkortningen står för Svensk Seniorgolf och drygt hundra av dess medlemmar gästar Vadstena GK söndag och måndag för säsongens sista OM-tävlingar. Seniorgolfarna tar seriöst på sitt tävlande och redan på lördagen hade många sökt sig till Vadstena för att spela in. Den särskilda husbilsparkeringen var full. En titt i startlistan visar att åtskilliga är singelhandicapare. ”Vi är en organisation fristående från förbundet men som av olika anledningar hållit en låg profil tidigare men de senaste två åren marknadsför oss tydligare sade en representant för SSG på lördagen. Vi arrangerar landskamper mot de nordiska länderna och åtskilliga av våra medlemmar tillbringar vintern på sydliga breddgrader på long stay-resor. Tänk att bli landslagsspelare vid fyllda 60! Några av medlemmarna stiftade bekantskap med Vadstenabanan i somras och blev så förtjusta att de rekomm

  D ackeskolan har gjort det igen. Vunnit en matlagningstävling i nationell konkurrens. I Årets Kockelever lagade Benjamin Hellström och Isabella Winkler till en middag som föll kräsna jurymedlemmar i smaken. Benjamin och Isabella är från Linköping respektive Motala men det är ingen nyhet att Dackeskolan lockar till sig elever från hela länet. Tävlingsvinsten är i och för sig ingen sensation. Under ledning av den PR-sinnade och tävlingsinriktade läraren Katarina Westlund har Mjölbyskolan radat upp vinster de senaste 15-20 åren och gett kommunen välförtjänt PR. Huvudrättens ingredienser bestod av lök, vildsvin, pumpa, smörad lök- och svampbuljong samt stekta kantareller. Desserten byggdes på äpplen, honung, rosmarin och brödkräm smaksatt med kardemumma och mandel. Sådant är naturligtvis vardagsmat i 95 procent av de svenska hemmen. Flera av skolans gamla elever har gått vidare till anställningar på prestigefyllda krogar. Vad som händer med deras kamrater som inte platsade i A-l

  I dag är jag gubbsjuk, tjurig och allmänt grinig. Jag retar mig på alla reportage i mitt liv- och husorgan om präktiga hemmasnickare som under tre års tid renoverar ett ruckel i skogen tills det platsar i färgglada publikationer som Gods och Gårdar . Deras ansträngningar under den här perioden är obeskrivliga och motgångarna många men de ger sig aldrig. De har kantarellställen på andra sidan staketet men har inte tid att plocka. Om husrenoveraren är en kvinna är en plats på förstasidan given. Dessa orgier med hammare och spik och fönsterfoder från 1800-talet försiggår i Västra Hargs djupa skogar, i Malexander eller i Boet. Hittar inga renoveringsobjekt på Prästgårdsliden eller Östra Lundby. Slutsaten är att Corren är en bonntidning som helst förlägger sina reportage till landsbygden. Min motvilja beror naturligtvis på att jag har tummen mitt i handen, jag sågar snett och mina fyratums spikar är ännu snedare. Ändå är jag son till en snickare som klarade allt, till och med att b