I morse gick en tjänsteman i Östergötland på lätta steg från brevlådan. Han heter Tomas Gustavsson och är regionchef på Svenskt Näringsliv. Organisationens årliga undersökning om hur näringslivsvänliga eller –ovänliga landets kommuner är resulterade i fyra artiklar i länets största dagstidning Östgöta Correspondenten.
På sidorna 12 (Linköping), 15 (Mjölby), 20 (Kinda) och sidan 22 (Åtvidaberg) kan vi läsa om rankingen. Samtliga utom Mjölby har tappat placeringar jämfört med föregående och klär sig i säck och aska medan Mjölby är länsbäst med en 28:e plats, vilket fem personer ur kommunledningen firar med lika många graciösa svanhopp inför tidningens fotograf. Svenskt Näringslivs ranking är naturligtvis främsta samtalsämnet vid kaffeborden på kommunens största arbetsplatser och ingen missar krigstidsrubrikerna.
Visst unnar jag Cecilia Burenby, Anders Capilla och Torbjörn Sjögren att jubla en stund men ni ska veta att grunden till dagens resultat lades av kommunalrådet Jörgen Oskarsson och kommunchefen Henry Jansson för snart 20 år sedan.
Kommunfolkets mottagande av dessa undersökningar brukar variera beroende på placeringen. Hamnar den egna kommunen högt är allt frid och fröjd och kommunstyrelseordförande och näringslivschef tävlar i att vräka superlativet över den egna kommunen och dess förträffliga tjänstemän. De som hamnar längre ner på listan brukar anmärka på missuppfattningar eller felaktiga mätmetoder. Tro mig men jag har läst åtskilliga sådana här undersökningar under årens lopp och resultaten varierar kraftigt.
Varför lokala medier år från år ägnar så stor uppmärksamhet åt denna partsinlaga är en gåta. Slentrian? Jag tycker att tidningen Fokus kommungranskning är mycket intressantare läsning för gemene man.
För mig har den här undersökningen inte större värde än det skattekvirr som företagare i alla tider underhållit varandra med vid groggbordet. Men ett antal av Svenskt Näringslivs tjänstemän hålls väl sysselsatta.
Kommentarer
Skicka en kommentar