Tranemo kommun (12 000 invånare) har anställt en kommunal poet till en kostnad av 900 000 kr. Poeten heter Jimmy Alm och ska förutom att producera en dikt i veckan även leda skrivarkurser. Lena Mellin på Aftonbladet skräder inte orden utan kallar projektet för småskaligt vansinne och gör jämförelser med de hovnarrar som kungarna höll sig med för 500 år sedan. En liten kommun måste ha bättre användning för 900 000 kr är hennes slutsats.
Funderar på vilken reaktion ett sådant beslut skulle mött i Mjölby där varje försök att förse nya rondeller med någon form av konstnärlig utsmyckning möts av vilda protester på Facebook. Tänker närmast på noterna i korsningen Smålandsvägen-Burensköldsvägen och den japaninspirerade varianten i Smålandsvägen- Svarvargatan. Allmänhetens syn på offentlig konst går inte alltid hand i hand med beslutsfattarnas.
Har jag varit med om något liknande under min tid som kommunalreporter? Det skulle väl i så fall vara den blå betonghäst som fanns på Boets skolgård i början av 2000-talet.
Men först en bakgrund. Det första decenniet på 2000-talet var EU-projektens förlovade tid. Aktiviteten i bygdegårdar och församlingshem ökade. Kommittéer bildades, kaffe koktes, protokoll skrevs och överallt utlovades EU-pengar. Den som inte fick plats i någon kommitté nätverkade. Vid högtidliga tillfällen dök självaste landshövding Björn Eriksson upp och delade ut en klapp på huvudet. Det var en härlig tid och stämningen var lika hög som på ett Maranatamöte. Hur många projekt som realiserades minns jag inte och förmodligen ingen annan heller, men den lilla blå hästen hamnade på Boets skolgård.
"Trodde det handlade om en riktig ponny "
En konstnär i trakten fick idén efter att ha studerat barnen på skolgården. Pojkarna spelade landhockey eller fotboll medan flickorna mest stod och pratade med varandra, var hennes slutsats. Flickorna borde ha något att sysselsätta sig med tänkte konstnären och grunnade vidare. Flickor tycker om hästar och så var idén om betonghästen född. Jag minns inget belopp men det var minst femsiffriga belopp som spenderades på den orörliga kusen. Jag skrev en kort tvåspaltare utan kommentarer och saken föll i glömska.
Efter någon vecka ringde dock en sansad man från Ödeshög och frågade om han utsatts för ett skämt. ”Jag trodde det handlade om en riktig ponny i ett stall på skolgården”, sa han. Det trodde jag också när jag läste rubriken på beslutet, svarade jag. Han tyckte hela idén var komplett vansinne och ville jag att skulle gå vidare med en kritisk artikel.
Boets skola lades ner cirka tio år senare och för ett par år sedan beslutade Ödeshögs kommun att flytta den blå betonghästen till Röks skola för där finns det åtminstone skolbarn som kan leka med den. Export av fullblod från kommunens södra del till den norra.
Vid de tillfällen jag gick på kurser hos FOJO i Kalmar hade vi en inofficiell programpunkt på kvällarna som kallades kommunala stolligheter. Skratten var många när journalister från alla delar av landet berättade som sina stollar och stolligheter. Den kommunala poeten och betonghästen skulle platsat där.
Kommentarer
Skicka en kommentar